Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturligtvis väckte anslaget betydligt intresse,
och rundt om i grupperna dryftades ifrigt dess
innehåll. Hvilka kunde månne de hemlighetsfulla
inbjudarna vara? Och den nyanlagda lekplatsen
— hvem hade väl förut hört talas om den? Här
måste något ligga under — men hvilka och hvad?
Så småningom började dock svaren hviskas
från krets till krets; det fanns ju åtskilligt godt folk
i kyrkbyn, som med nyfikenhet följt
tillrustningarna på fröken Lovisas ängslott, och man pekade
och nickade bortåt kyrkogårdsgrindarna, där Sten
Stålfelt just stod inbegripen i lifligt samspråk med
nämndemans Karl-Olof och hans syster Anna. Den
långe Stockholmsartisten hade numera hunnit bli
tämligen allmänt bekant både i Noret och
grannbyarna, dit han tidt och tätt utsträckte sina färder,
målade af stugor och uthuslängor, kreatur och
barnungar och snart vann tycke hos gammal och
ung med sitt glada lynne och rättframma väsen.
Historien om hans beslutsamma ingripande vid
slagsmålet på midsommarnatten hade också
kommit ut och ingalunda försämrat hans aktier. Tänk,
han hade svept knifven ur näfven på själfva
Liss-Erkers Daniel, som var fruktad i hela trakten,
när berserkahumöret satte till! Den ökände
slagskämpen hade också låtit förstå, att han nog skulle
märka »den där oppnosiga stadssnobben», bara
lägligt tillfälle erbjöd sig. Ungkullorna sneglade
nästan beundrande på den breda hvita hand, som
nu så artigt svängde hatten till afskéd för Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
