Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en pisksmäll och ett »Välkomna efter!» och de
försvinna i den långa raden af de bortrullande
byamännen.
»Vill du nu också bevittna kyrkbåtarnas
affärd,» säger Karl-Olof, »så gör vi en liten
afstickare ned till älfven strax bortom flottbron. Det
är för öfrigt knappast någon krokväg att tala om.»
Naturligtvis är Sten genast med. En ny
uppenbarelse för hans vetgirighet, ett nytt blad för
hans tyvärr ännu ouppackade skissbok!
Just som de komma fram till landningsplatsen
vid älfbukten, skjutes den första af de tre
långsmala dalsnipor, som ligga uppdragna på
strandbädden, af breda skuldror ut i vattnet. Ett hälft
hundratal personer, ja, ännu fler, rymmes i hvarje
sådan båt. Som en jättelik blomsterskäppa, fylld
af fältens alla brokiga färger, gripes den af
strömhvirfveln och dragés ut i vattenfåran,
dubbelspeglad af dess bubblande glas. Hvart och ett af de
åtta årparen skötes af fyra kraftiga kvinnoarmar;
männen, som äro i fåtal, stå mest packade i fören
eller kring styråran akterut. Nu följer den andra,
den tredje; en sång stämmes upp från ledarbåten,
och glidande med älfven som trenne vilda svanor
gå de att söka sin kända hamn i Insjöns
gästvänliga famn.
Förbi den stora ångsågen, som nu står stum
och helgdagssluten, men som eljes under skri och
gny kräfver sin dagliga anpart af älfvens
timmerskatt, följa så Sten och Karl-Olof stranden åt,
Siljan, i. — 49 — 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
