Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Sollerön blef eget pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Sollerön blef eget pastorat.
Vi sutto efter slutad dag vid den muntra
aftonbrasan. Den originelle kyrkoherden Dalin och jag
hade ströfvat kring på Sollerön, och hvilan
kändes skön. Talet föll på fornt och gammalt hos det kära
dalafolket. Plötsligt utbrast den gamle herden:
— Hör du! Jag har en låda på vinden, och i den
ligga gulnade blad, som tälja om forna tider.
Lådan blef i triumf nedburen. Men det var ej
lätt att få ut någon mening i dessa hundraåriga
skrifter. Dör mig var det hebreiska. Men liksom man
med faskinknifven tränger fram i Afrikas urskog, så
arbetade sig min vän igenom de gulnade sidorna. Om
huru Sollerön blef eget pastorat, berättade en mer än
hundraårig lunta ^oljande.
Länge hade det hos Solleröns befolkning funnits
en åstundan att få egen präst och blifva egen
församling. Och man må ej undra härpå. Till Mora
kyrka hade man långt, och svårigheterna för kyrkfolket
voro stora, och denna tid fanns hos dalfolket en
vacker, en innerlig längtan upp till Herrens gårdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
