Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•217
Katri ömt och på samma gång fast, och med en
innerlig och varm kyss beseglade "Fjällets lilja" sitt ord.
Då syntes det Anders, som om den stjärna, hvilken nu
tändes öfver hemmets jätteberg, med förunderlig glans
blickade ned och siade om bättre dagar, solskensdagar,
hvilka dock en gång, huru nattligt lifvet nu än tedde
sig, skulle varda kommande.
Vemodigt ljödo Anders ord i granesuset. Det
föreföll honom rent af otroligt, att han framställt en fråga,
som ju kunde vara ett farväl till hans fattiga,
glädje-tomma och sträf samma lifs enda rosiga, fagra dröm.
Det blef så tyst, när han framställt sin fråga, och det
bortdöende vågsvallet vid stranden ljöd högre än förut.
Men högre tyckte Anders sig höra sitt eget hjärtas, det
beklämda, det älskande hjärtats slag.
Länge behöfde han dock ej vänta på det ödesdigra,
lifsafgörande svaret. Ängeln log så varmt, så godt i
flickans klara öga.
Och så måste Anders och Katri skiljas, fast de ej
skildes gärna. Länge varsnade unge Sikkas på sin
ensamma färd öfver sjön, hurusom hans bleka brud i sin
ljusa dräkt stod på stranden, "deras strand", och
vinkade farväl. Men endast den tindrande stjärnan öfver
Lamsohöjdens skogiga krön såg huru Sorrmonnes
sorgsna dotter, när Anders ej mera syntes på dunkel
sjö, böjde sina knän vid strandens mossiga klippa och
anbefallde sig och barndomsvännen i Hans mäktiga
beskydd, hvilken genom den hänsofne psalmsångaren
sagt:
"Det intet finns,
Som icke vinns
Af kärleken som lider".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
