Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
endast fasa undslapp Katri, och nu slog hon sina armar
kring Anders lika ifrigt, som hon det gjort en gång,
när hon i lifvets vår låg räddad på stranden af
hemmets sjö. "Spärtus" släppte sitt tag och sjönk
tillbaka i djupet, och ynglingens metspö följde den
forsande bäcken utför, under det Katri fast och
beskyddande höll Anders i sina armar.
— Gud vare lofvad! utropade Katri, och en stor,
varm tår föll från hennes öga ned på Anaers hand.
Han kände och han såg den tåren, och hur han såg
och åter såg på Katri, ljusnade det omkring honom,
och naturen fick samma färg som förut. Björklunden
syntes ej mera svart. Det mörka och hårda, som den
grufliga vidskepelsen bredt kring hans hjärta, försvann
som drifvan flyr för vårsol. Katri, var ju hos honom,
sänd som ett brådskande bud från storböndagens Herre,
till hvilken de båda sjungit en gång, när de vid
blom-prydt altare afgåfvo sina heliga löften till "vännen den
bäste".
Det var mycket som med det bortflvtande metspöet
svann för Anders, hvilken fast trodde fädernas
vidskepelse, men nu slog han sina armar kring den trofasta,
uppoffrande flickan. Det var honom ljuft att luta det
trötta hufvudet till hennes bröst och hans innerliga,
varma kyss på ungdomsbrudens läppar var ett stort,
och djupt kändt: "Tack för god vakt!"
När de två hade kommit upp på fjället, hvarifrån
de ännu kunde se en strimma af dagens sjunkande sol,
stötte Anders hemväg till. Tryckande Katris hand i
sin till farväl, sade då Anders :
— Läs din vackra vers än en gång för mig, Katri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
