- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
172

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

framtida värde var då i Dalarna obekant. Hela berg
brunno därborta i ödemarken. De gamle i
Västerdalarna talte ock länge om, hurusom röken från
finnarnas svedjefall bolmade ned till bygden, när
vinden i försommardagen blåste från skogen. Ytterst
stränga förbud hade mot detta grufliga svedjande utgått
till finnarna ända sedan Karl XI :s tid. Den stränge
konungen och rikshushållaren hade till och med i ett
bref, som åtminstone ännu på 1860-talet förvarades i en
Västerdalssockens arkiv, med sin kungliga hand
underskrifva den hotelsen, "att, om icke finnarna slutade
med det förskräckliga svedjandet, skulle de till sist få
nedskjutas som skogens vilda djur." Men finnen
lyssnade föga härtill. "Hyfva Kuingas" — den gode
konungen, som de kallade Karl den nionde -— "hade
gifvit dem denna ödemarken att bo uti", svarade de och
så fällde de om och om igen skogen, brände och sådde
i askan bland de kolnade stubbarna sin råg.

Så hade ock Sorrmonne gjort och hans stora
rågsved stod nu mogen och vacker, där den för
morgonvinden gick i vågor.

Bland skördemännen märktes ock Anders. Käck
och glad stod han med sin skära, hvilken han till
yttermera visso med den runda, hårda brynstenen nyss hade
hvässt. Det hvilade lugn och frid öfver hans öppna
anlete, och fast den gråa jackan ej var så litet sliten,
företedde den unge mannen en tilltalande bild af kraft
och behag. Ett soligt uttryck, vårligt och varmt, fick
hans blick, när Katri, hållande den fyllda näfverkunten
i sina händer, nu trädde ut på trappan, men den djupa
glansen i Anders’ öga såg blott en, och det var ju nog.
Hastigt skyndade Anders fram och slängde kunten upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free