- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
24

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

forskande framåt, när någon krökning af vägen
öppnade en ny utsikt bort öfver de hvita fälten.

Den unge dalkarlen var Olof, hvilken strax efter
Mikaelimässan begifvit sig på denna vandring. Med
längtan motsåg han den dag, då Kerstin skulle komma
hem, ty sedan den glada hickan var borta, blef hon
ännu mera dyrbar för honom. De hemkomna kullorna
berättade emellertid, att hon skulle stanna kvar på
herrgården, där de vistats. Ingen, icke ens gamle
morfar, hörde denna underrättelse med större smärta
än Olof. Han kunde inte förklara, hvarför hans flicka
fattat ett sådant beslut. Ehuru Karin och Brita icke
nämnde ett ord om hennes förtroliga förhållande till
studenten, fick dock Olof sedermera af hem vandrande
dalfolk höra åtskilligt, som icke talade till Kerstins
fördel.

Det blef ödsligt och tomt för Olof. Visst såg han
nu liksom förut röken från Kerstins hem hvälfva sig
upp öfver granskogen, men nu kunde han icke glädjas
vid den tanken, att hon kom ihåg honom. Han beslöt
att företaga en vandring nedåt landet, ty han
hoppades under densamma komma i tillfälle att träffa henne,
som var hans hjärta så kär, och dessutom fick han se
sig omkring något i världen.

Han var nu i närheten af det ställe, där hans
Kerstin vistades, och han vandrade ifrigt framåt på vägen,
intalande sig själf, att hon var den samma ännu, och
att hennes hjärta klappade endast för honom. Månget
kärt minne från den tiden, då de voro tillsammans i
hembygdens skogar och dalar, blickade emot honom;
de logo och nickade likt goda änglar dessa minnen, och
de gjorde hans hjärta både gladt och vemodigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free