Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den tomma graven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na och förvandlades till rysk lydfurste men Jakub Beg fortsatte
sin erövring och avsatte den ene efter den andre av de lokala
härskarna. Han tog nu namnet "Badaulet", "Lyckoprinsen".
År 1870 behärskade Jakub Beg i stort sett hela södra Sinkiang
och en del av norra Sinkiang. Hans huvudstad var Aksu och
han härskade över en befolkning på 1 015 000 personer.
Engelsmännen sökte kontakt med honom. De gav honom
diplomatiskt stöd i olika former. Under det att Ryssland fortsatte
sina erövringar och tog Khiva år 1874 och slutligen besatte
Kho-kand år 1876 försökte Storbritannien stärka Jakub Begs
ställning som självständig monark. Sultanen i Turkiet erkände
honom som "Khan av Kashgarien" och "Amir-ul-Muminin", de
Troendes befälhavare år 1875.
Inom den kejserliga regeringen i Peking fördes ingående
diskussioner om vilken politik som skulle genomföras. General Tso
Tsung-tang som 1873 krossat hui-folkets befrielsekamp i Kansu
(en kampanj som finansierades av utländska handelshus mot
säkerhet i kinesiskt tullväsende och kinesisk skatteuppbörd och till
10 % årlig ränta) krävde att få fortsätta och göra slut på Jakub
Beg. Efter olika debatter fick han detta tillstånd och hans
trupper tog Urumchi den 18 augusti 1876. I april året därefter slog
de kinesiska regeringstrupperna Jakub Beg först vid Turfan och
sedan vid Toksun. I maj 1877 avled Jakub Beg. De kinesiska
källorna uppger att han begick självmord; andra källor att han
blev mördad.
Den stat Jakub Beg sökt bygga upp föll samman. Hans armé
hade bestått av värvade trupper; men från Khokand och från
Badakshan och från de afghanska stammarna. Dem hade han
litat på. De var trogna honom så länge han kunde sörja för
deras välfärd. De kinesiska trupper han övertagit när han
intrigerade mot Sadik Beg för att ta makten över Kashgar åt sin
dåvarande herre hade fått bli kvar där de varit förlagda. Jakub Beg
hade aldrig vågat föra dem ut ur Kashgar och Jarkend. Det
uiguriska fotfolket hade visat sig ovilligt att gå i strid för
honom. Det hade varit opålitligt.
Köpmännen från Khokand hade upphört stödja Jakub Beg
när basarhandeln drivits till ruin allteftersom oasernas ekonomi
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
