Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På vägen, på vägen
gesällen vandrar fram,
så trägen, så trägen
i både rök och damm.
Kommer man sedan till en stuga
bönderna stå i rader och buga,
blott man är en vandrande gesäll.
Baronen, patronen,
som uppå herrgårn bor,
och prästen, förresten,
som annars är så stor,
kröker ryggen uti vinkel
och tar fram sin bästa finkel,
blott man är en vandrande gesäll.
Vandringstraditionen upprätthölls inom vissa
yrken långt sedan skråväsendet avskaffats, ty
som en svensk bokbindaregesäll en gång kvad:
När vårsolen tittar på dammiga ränseln,
då kommer i benen den sprittande känseln,
och hjärtat det bultar, och blodet det glöder,
ty fritt ibland blommor går luffen åt söder.
. En svensk kopparslagaregesäll har berättat,
att han så sent som i mitten av 1890-talet
vandrade från stad till stad. Då han anlände till
en verkstad, hade han att iakttaga vissa från
skråtiden härstammande sedvänjor. Han skulle
taga plats strax innanför dörren, ha tre
knappar knäppta i rocken, hålla sin käpp i högra
handen men omedelbart flytta den över i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
