- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
112

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

en annan med likartad intressesfär och i någon mån
befryndad livsåskådning. Men kärlek — nej!

Och så hade hon likväl givit vika — Varför? Därför
att hans heta längtan omsvept henne liksom med en sky
av eld — därför att hennes eget blod var varmt och ungt
— därför att själva luften under denna senfödda
sommardag varit fylld av trånande dofter, av smeksam glöd––

Hade hon ej frän början sagt honom, att hon ej ville
veta av någon kärlek?

Men sådana voro de, männen! Man öppnade för dem
sin själs skatter, och de låtsade sig hänryckta — men
trängtade hela tiden blott efter ens kropp–-

I denna stund hatade hon honom, denne främling, som
trängt sig in i hennes liv. Med en plötslig omkastning,
som för hennes lidelsefulla natur ej var ovanlig, såg hon
endast hans fel — såg dem, med obarmhärtig
skarpsynt-het, förstorade, överdrivna.

Hon tog en näsduk och började gnida sitt ansikte med
feberaktig iver. Hon ville gnida bort dessa förhatliga
kyssar, som nu brände henne likt skamfläckar.

Icke därför att den mannen som givit dem var
lagligen bunden vid en annan kvinna. Utan därför att den
stundens lust, som för några korta ögonblick blossat upp inom
henne, ej varit adlad genom en själens djupa
hängivenhet.

— Xej, marchesan tar inte emot i dag. Nej, hon har
särskilt sagt till, att hon inte tar emot någon.

Inte ens denna besvikelse förmådde nämnvärt rubba
hans jublande lyckokänsla.

Han strövade omkring i staden, på gatorna, utmed
kajerna. Där var ett rörligt liv, där lossades och lastades,
där ljödo muntra rop, där fläktade salta vindar, där glitt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free