Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Endräkten emellan Harriet och hennes syster hade på
ett märkligt sätt avtagit, sedan hon som övergiven hustru
återvänt under sitt fädernetak. Inte minst beklagade sig
miss Westbrook över att barnen voro till besvär — lilla
Ianthe samt den gosse som fötts några månader efter det
Shelley övergivit sin hustru. Nå, Harriet tyckte också att
barnen voro besvärliga, hon hade inga utpräglade
moderskänslor, och hon gick med rätt mycket lugn in på
systerns fordran att de skulle inackorderas ute på landet.
Men när sedan miss Westbrook ville lägga vissa band på
sin yngre systers frihet, inte t. ex. ville tillåta att mr
Ryan så ofta kom på besök — då blev konflikten
allvarligare. Harriet flyttade hemifrån, förklarade att hon ville
ha sin frihet och att hon gott kunde leva på det
underhåll hon fick från Shelley.
Så kom det en dag, då Harriet måste meddela mr
Ryan, att hans besök haft vissa följder .. .
Strax därpå blev ryttmästaren kommenderad till annan
ort. Han lovade skriva. Men inga brev kommo.
Shelley — som nu åter med Mary bodde i London —
kom en dag på besök. Men buttert avvisade Harriet —
nu liksom förut — hans förslag till vänskapligt umgänge.
I ensamhet, i bitterhet, i förtvivlan genomlevde stackars
Harriet några gråa höstveckor. En dag var hon
försvunnen . ..
Man letade henne överallt. Shelley strövade omkring
både bittida och sent — hela tiden plågad av mörka
aningar.
En morgon fick han ett brev frän sin jurist.
Han sprang upp med ett hest rop.
— Harriet — de ha funnit henne–! I
Serpentinedammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
