- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
53

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

mera erkänd. Och denne man log, när man citerade
Shelleys omdömen.

Ännu för ett år sedan skulle Harriet troligen blivit
indignerad över ett uttalande om hennes man, som vore på
minsta vis nedsättande, men numera kände hon det ej så.
— Hon snarare erfor en viss skadeglädje, när hon fick
klart för sig att man kritiserade honom. Ty hos Harriet
hade det börjat spira ett hemligt agg mot hennes man.
Han hade icke i något hänseende givit henne vad hon
väntat sig av honom. Han hade icke skänkt henne
tillräckligt av den beundran som hon ansåg att hennes
skönhet och för övrigt hela hennes personlighet hade rätt till att
kräva. Och han hade icke bragt henne i beröring med de
societetskretsar dit hon innerst trådde. Han kunde det om
han ville — det hade hon varit övertygad om alltsedan
de minnesvärda dagar då de varit inbjudna till hertigen
av Norfolk. Om han bara ville, skulle han kunna ställa
så till, att de umginges med hertigar och lorder och reste
omkring från det ena herresätet till det andra. Men han
ville det inte, han hade sina radikala idéer, och han talade
hellre med en sådan där karl i oborstad röck, ifall han
var intelligent, än med en lörd. Hon hade egentligen
aldrig ifrågasatt riktigheten av dessa hans idéer, hon hade
tvärtom plägat instämma i dem. Han hade ju så
utomordentligt gott huvud, hon hade förmodat att han haft
rätt i alla sina åsikter. Men nu skrattade mr Peacock åt
honom — — —

Hon hade alltid varit imponerad av Peacock. Detta
överlägsna världsmannasätt, denna ton av skepticism,
av-ironi gentemot allt och alla — den tydde, syntes det henne,
på en synnerligen kultiverad natur. Hon skulle verkligen
gärna vilja höra mer av hans åsikter.

Mr Peacock kände pä sig, att han var uppskattad. Så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free