- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
45

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

med hjärtat skälvande av harm och sorg, hade han känt
den skuldbörda som vilar över de besittande klasserna i
alla länder.

— De rika jaga de fattiga ned i dyn, ropade han, och
sedan beklaga de sig över att de fattiga äro så sjunkna!
De driva dem till svält — och sedan hänga de dem, om
de stjäla ett stycke bröd.

Enstaka visslingar ljödo. Nå, det var rätt gott om
rika godsägare på detta möte.

Men de andra — de fattiga? Blevo de värmda? Kände
de, hur han längtade efter en ny rättfärdighetens dag med
hjälp åt dem i deras betryck?

Det föreföll icke så. Och han märkte själv, hur hans
ord ljödo klanglösa och utan värme, förvirrad och förlamad
som han var av blickarna från alla dessa ögon, vilka
likgiltiga eller fientliga stirrade honom till mötes. —

Tigande gick han hemåt med sin hustru och sin
svägerska. Varför sade de intet, Harriet och Eliza? Tyckte
de då, att det var så alldeles misslyckat hans föredrag?

De sutto åter i sin bostad i Sackville Street. Det
knackade på dörren. Och in trädde en man med rött hår och
trasiga stövlar och vänligt leende ögon.

— Jag kommer för att tacka er, sir, sade han. Jag
var och hörde på ert tal, sir. Det var ett riktigt bra tal,
sir, så sant jag heter Paddy.

Nå, där kom det ju ändå, det erkännande han trängtat
efter. Ur det enkla trohjärtade folkets mun!

— Ja, sir, det var så sant det som tii sa, om att vi
har det svårt. Vi har det vådligt svårt, ska jag säga.
Men se, engelsmän, sir, det vet man ju, att de har gott om
pluringarna. Och om ni ville ge mig en liten
handräckning, sir, så gjorde ni en god gärning, det kan jag
verkligen säga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free