Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonting för oss! sade den andra kvinnan
nyfiket.
Tom läste:
— Kommen till mig I alla, som arbeten och åren
betungade, och jag skall vederkvicka eder!
— Det år vackra ord, sade kvinnan. Hvem
säger så?
— Herren Jesus.
— Den som kunde få rätt på honom ändå, så
skulle jag nog komma, för nog är jag betungad
så det förslår, och arbeta får jag, så min rygg och
alla mina lemmar värka. Men inte finns det någon
vederkvickelse för mig att få. Sent kommer man
till ro, och man hinner knappt blunda, förr än
man skall upp igen och ha piskan öfsrer sig.
Kunde jag få rätt på honom, nog skulle jag då
tala om, hur vi ha det, alltid.
— Nog kan du få rätt på honom, sade Tom,
för han är här; han är öfverallt.
— Sådant prat! sade kvinnan. Nu skall jag i
alla fall gå och sofva, medan jag kan få.
Kvinnorna gingo till sitt brädskjul; Tom satt
kvar vid elden, som då och då flammade upp och
kastade ett rödt sken öfver hans sorgsna ansikte.
Månen steg silfverklar och lysande upp på den
röda himmelen och såg ned på den ensamme
svarte mannen, som satt med korslagda armar
och sin bibel i knäet.
För första gången steg ett bittert, tärande tvifvel
upp i hans själ, ett tvifvel på Guds kärlek. Hur
kunde Gud se allt detta förtryck, allt detta lidande
utan att ingripa och hjälpa? Hvad tjänade det
till, att man hoppades på Herrens hjälp! Det fanns
ju ingen hjälp. Hade icke all hans gudsfruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
