Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, svarade Elisa, jag måste dit; jag vågar
icke dröja längre.
— Men hvad skall du taga dig till, når du
kommer dit? Har du tänkt på det, min dotter?
Hur moderligt ömt lät icke detta: »min dotter»!
— Du vet ju, att du kan stanna här, så länge
du vill.
Elisa såg upp med en tacksam blick. Hon hade
blifvit blek och mager, och hennes ögon hade ett
lidande uttryck, men hela hennes utseende hade
fått en prägel af fasthet och beslutsamhet, som
icke funnits där i forna, lyckligare dagar.
— Jag är så tacksam mot er, sade hon, jag
kan icke uttala, hvad jag känner. Men jag kan
icke sofva lugnt. I natt drömde jag, att jag såg
slafhandlaren komma ridande in på gården.
— Du skall icke vara så ängslig, barn. Gud har
fogat det så, att aldrig någon flykting blifvit tagen
i vår by. Jag tror så visst, att din lilla Harry
icke skall bli den första.
Nu öppnades dörren, och Simeon, en hög,
kraftig man med en bredskyggig kväkarehatt på
huf-vudet, steg in till dem. Han hälsade med en glad,
hemlighetsfull min.
— Har du något nytt att berätta ? sade Rakel.
Simeon nickade ännu mera hemlighetsfullt och
mumlade något om, att det skulle komma vänner
till dem på kvällen.
— Vänner? Hvilka vänner då?
Men Simeon vände sig till Elisa.
— Är det icke Harris, du heter . . . Elisa Harris?
— Jo.
.Han såg så besynnerlig ut, att Elisa stirrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
