Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det professionella shamanväsendets utveckling - 1. Primitiva utvecklingsstadier (bland fornasiaterna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 J. STADLING
öfverdrifna, men det har ofta konstaterats, att infödingar i norra
Sibirien under inflytande af sjukdom eller svår sorg smyga sig
bort och gömma sig likt sjuka vilddjur och falla i långvarig med-
vetslös dvala. Bogoras omtalar ett dylikt fall, då en tschuktscher
under en influensa-epidemi legat i dylik dvala under två månader
endast med korta afbrott för intagande af mat och dryck. Då
han slutligen uppvaknat, tillfrisknade han. “I vissa fall stegras
detta sjukliga tillstånd, så att svåra nervattacker och epilepsi
inträda, ja, somliga svettas blod“ (Bogoras). Allt detta anses
som bestraffning från andarnas sida för ohörsamhet mot ande-
kallelsen.
Till personer i mogen ålder kommer i regeln shamankallelsen
i tider af svår pröfning: under sjukdom, förlust af ägodelar,
yttre faror o. s. v. I dylika lägen ser den hemsökte sin enda
räddning i andarnas hjälp. Den person, som lyckligen genom-
gått någon ovanligt svår pröfning, anses eo ipso i besittning af
de för en värklig shaman nödvändiga öfvernaturliga egenskaperna,
och han anser sig äfven själf skyldig att träda i närmare förbin-
delse med andarna. Många exempel på dylika fall omtalas i
tschuktschernas myter.
Den kritiska förberedelsetiden betraktas som ett sjukdoms-
tillstånd och det slutliga erhållandet af andegåfvan som en hel-
bregdagörelse. “Den slutligen fulländade inspirationen tar sig
nu uttryck i shamanska öfningar med sång och trummans
trakterande, som dag efter dag fortsättes under hela timmar, så
länge värkliga andar behaga infinna sig och tala genom den
inspirerades mun. Under den efterföljande tiden betraktas sha-
manens förberedelse för hvarje seans likaledes som ett sjuk-
domstillstånd, och själfva seansen med dess buller och skrik
som en helbregdagörelse. Och jag har, säger Bogoras, uppre-
pade gånger iakttagit, att den manliga eller kvinliga shamanen
efter en lång och svår shamanering icke visat någon trötthet
utan i stället lugn och tillfredställelse. Jag känner dessutom fall,
då ungdomar, som lidit af långvarig sjukdom (hufvudsakligen af
närvös art), funnit lindring i den shamanska inspirationen11.
Manliga och kvinliga tschuktscher bruka, förresten, i likhet
med de förut omtalade ryska kvinnorna vid Kolyma, läka hvarje-
handa sjukdomar och äfven lindra sorger och kval medels sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
