Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andemakternas dualistiska indelning. Människosjälens ursprung och tillvaro efter döden. Olika begrafningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 J. STADLING
tetet “den högste" tillägges än den ena och än den andra gudom-
ligheten, stundom onämnd, och är därför sväfvande). Stundom
sänder den högste kalau till människorna (liksom tsaren sänder
kosackerna) för att tukta eller utrota dem; äfven de aflidna sända
kalau från underjorden till människorna. Kalau bor än öfver, än
under jorden. De ha dag, då vi ha natt. De besöka hemmen ge-
nom eldstaden, förorsaka sjukdom och död, röfva bort folk, slå folk
på hufvudet med hammare eller yxa och förorsaka hufvudvärk, bita,
sarga, skjuta med pilar, som hafva gapande käftar o. s. v. Andra
lefva på jorden och bo “västerut", hvarifrån de anfalla korjäkerna.
I vissa myter likna de tschuktschernas och jakågirernas “kannibal-
andar".
De äro råa och äfven dumma, hvadan de lätt låta sig luras.
Storkorpen och hans barn föra ständigt krig med dem. Somliga
kalau äro likväl ej onda utan tjenstgöra som skyddsandar.
Tungusernas ännu föga kända andevärld vimlar af andeväsen-
den, men åtskillnaden mellan goda och onda andemakter synes,
åtminstone bland vissa stammar, vara sväfvande: samma andar
uppträda än som välvilliga, än som fientliga. Den högste him-
melsguden, Buga, är likväl alltid god.
Bland samojeder, ostjaker o. a. sibiriska fenno-ugrer synes den
dualistiska andeindelningen hafva hufvudsakligen liknande karaktär.
Bland mongolerna och mongoltatarerna, där den dualistiska
indelningen blifvit mera utpräglad, förekomma likväl spår efter
lägre utvecklingsstadier i ännu fortlefvande sväfvande föreställ-
ningar om de olika andemakternas natur.
Bland mongolerna var fordom tengri (andar) gemensam be-
nämning på alla slags andemakter utan åtskillnad. I ental är
ordet Tengere (på jakutska Tangarä) bland mongoler och mongol-
tatarer benämning på himmelsguden, som alltid betraktas som
en god makt. Småningom inträdde likväl — måhända delvis
under främmande inflytande — en splittring inom den mongoliska
olympen, och en dualistisk andeindelning uppstod. “Enligt de
högasiatiska folkens tro", säger mongolhistorikern F. J. Schmidt,
“är hela naturen uppfyld af andelika väsenden, som utöfva dels
ett välgörande, dels ett fiendtligt inflytande på den organiska och
oorganiska naturen". Ödsliga platser, t. ex. Turans och Gobis
öknar, äro företrädesvis bebodda af onda andar, hvarifrån dessa
anställa härjningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
