Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
drig upphörande storm, som alltjemt sliter mig ifrån
mina wänner.” — ”Hwarföre, Marina, — sade
Dionysia med djup förställning, — gråter du ensam?
Huru kommer det till, att min dotter icke sällskapar
med dig? Sörj icke Lychorida; du har en amma
uti mig. Din skönhet har blifwit helt och hållet
förstörd genom denna opassande sorg. Kom, gif mig
dina blommor, hafsluften skulle skada dem, och gå du
att spatsera med Leoline; wädret är wackert, det skall
uppfriska dig. Kom, Leoline, fatta hennes arm och
gå med henne!” — ”Nej, min fru, — yttrade
Marina, — jag bönfaller, låt icke mig taga bort er
tjenare,” — ty Leoline hörde till Dionysias tjenare.
”Gå, gå,”— ssade den listiga qwinnan, som blott sökte
en förewändning att lemna henne ensam med
Leoline; jag älskar fursten, din far, och jag älskar dig.
Wi wänta din fader hit hwarje dag, och när han
kommer samt finner dig genom din sorg så förändrad
ifrån att wara det mönster af skönhet, såsom
hwilket du är beskrifwen för honom, så skall han tro, att
wi ej haft tillbörlig omsorg om dig. Gå, jag ber
dig, gå att spatsera och blif glad igen. War rädd
om din skönhet, som winner allas hjertan, så wäl
gamlas som ungas!” Den sålunda twingade
Marina sade: ”Wälan, jag skall gå, ehuru jag nu icke
spörjer någon längtan derefter.” När Dionysia
aflägsnade sig, sade hon till Leoline: ”Kom ihog
hwad jag sagt,” menande dermed, att han icke
skulle glömma uppdraget att döda Marina.
Marina skådade utåt hafwet, der hon war född,
och sade: ”Är det westlig wind, som blåser
?”—”Sydwestlig,” — swarade Leoline. — ”När jag föddes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
