- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
353

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

353

af alla slag, — fattigdom och sjukdom och elände;
men hennes trolöshet hade krossat hans hjerta; han
kallade henne för en blomma, som war så skön och
doftade så ljuft, att sinnena förtyngdes deraf; han
önskade, att han aldrig måtte warit född. När han
lemnade henne, war den oskyldiga qwinnan så utom
sig af förwåning öfwer hans ogrundade misstankar,
att en blytung sömn kom öfwer henne; hon befallde
sin tärna att reda hennes säng samt lägga hennes
brudskrud derpå och sade, att, när man tillrättawisar
sina barn, sker det med mildhet och wänlighet; med
wänlighet borde äfwen Othello hafwa gjort henne
sina förebråelser, ty hon war ren som ett barn för de
beskyllningar, han gjort henne. Och till detta
allenast inskränkte sig den ädla qwinnans klagan.
Desdemona gick till sängs, wäntande på sin
gemål, men föll snart i sömn, en följd af hennes
trötthet och oro. Nu inträdde Othello i
rummet,“rufwande öfwer sitt swarta anslag att döda sin maka.
Men när han såg henne sofwande, tyckte han sig
icke kunna gjuta hennes blod eller såra hennes
alabasterhwita hud. Han hade dock beslutit, att hon
skulle dö, ty eljest, — så sade han, — skulle hon blott
lefwa för att bedraga andra män, såsom hon
bedragit honom. Han kysste henne för sista gången, och
kyssen war så ljuf, att han måste kyssa henne åter;
han grät, men sade, att dessa tårar woro gryumma.
Desdemona waknade wid hans kyssar, såg upp
på Othello och märkte, att han bet sig i underläppen
och att hans ögon rullade wildt, allt bewis på hans
häftiga sinnesrörelse; han uppmanade henne att be-

reda sig till att dö och att göra sin bön, ty sennea
Shakspeare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free