- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
282

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

kunnat betala, ty så många droppar blod fanns det
icke i hans kropp.

I detta hans angelägenheters sörtwiflade och
efter allt utseende ohjelpliga tillstånd, blefwo alla
plötsligen förwånade öfwer en ny och otrolig glans från
denna nedgående sol. Ännu en gång wille Timon
gifwa en fest, till hwilken han inbjöd sina wanliga
gäster, herrar och damer, allt stort och ädelt, som
Athen egde. Dit kommo Lucins och Lucullus,
Ventidius, Sempronius och alla de öfriga. Hwem kunde
nu wara mer ledsen än dessa uslingar, när de (enligt
sin öfwertygelse) funno, att Timons fattigdom war
låtsad och blott antagen för att pröfwa deras
tillgifwenhet; när de besinnade, att de icke kunnat
genomskåda listen och för godt pris göra sig honom
förbunden? Men hwem kunde åter wara mer glad än de,
då de funno, att den källa, hwilken de ansett
uttorkad, ännu war frisk och flödade lika rikt som
förut? De infunno sig ödmjuka, krypande och med
uttryck af den djupaste sorg och blygsel öfwer att de
warit nog olyckliga att sakna medel till en så
aktningswärd wäns tillfredsställande, när Timon lät
begära deras biträde. Men Timon bad dem icke slösa
en enda tanke på sådana småsaker, hwilka han länge
sedan förgätit. Ehuru de lågsinnade wännerna nekat
honom penningar i hans olycka, kunde de icke nu
wägra att infinna sig, då hans lycka tycktes hafwa
återwändt, ty swalan följer icke wåren mer gerna än
sådana menniskor följa de rikas och förnämas lycka,
och flyr icke mer fort undan wintern, än de draga sig
undan wid första skymt till motgång, — så
opålitliga äro menniskorna. Nu framburos de rykande

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free