Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖPMANNEN I VENEDIG.
Författat ?. Utgivet 1600.
Källan. En gammal saga, senast berättad av Giovanni
Fiorentino på 1300-talet i samlingen II Pecorone. Andra
detaljer äro tagna från andra källor, historien om skrinen
en gammal orientalisk saga. Man har antagit att
Shylocks karaktär i någon mån byggts på en spansk jude
Lopez’ tragiska fall; han blev hängd, kanske på svaga
grunder, för att ha sökt förgifta drottning Elizabeth 1594.
Fabeln. Portia på Belmonts slott har i sin ägo tre
skrin, ett av guld, ett av silver, ett av bly. Hon måste
äkta den man som väljer det rätta skrinet, innehållande
hennes porträtt. Många friare gissa fel, men Bassanio,
en venetian, gör det rätta valet och gifter sig med Portia.
Dessförinnan har han lånat pengar av sin vän Antonio,
»köpmannen i Venedig». Antonio i sin tur lånar
pengarna av en jude Shylock på det villkor att om han icke
kan gälda summan en viss dag, har juden rätt att taga
ett pund kött av honom. Antonio kan inte betala och
kastas i fängelse. Bassanio skyndar till hans hjälp och
vill ge Shylock den tredubbla summan, men han kräver
sitt skålpund kött.
Vid domstolen har Portia kommit förklädd till advokat
och dömer så att Shylock skall få sitt skålpund kött, men
om han spiller en droppe kristet blod, är hans liv förverkat.
Shylock får nu i sin tur en anklagelse på sig att ha velat
komma en kristen man till livs. Han dömes till höga
böter och till ögonblicklig omvändelse.
Den förklädda Portia får som honorar en ring som
hon givit Bassanio. Hennes låtsade harm över mannens
förlust av ringen fyller sista akten och ger
komediavslutning.
Köpmannen i Venedig är antagligen omarbetning
av ett äldre stycke, som icke finns i behåll, och
man har tyckt sig märka rester av det gamla i
scenen med skrinen. Men det drama vi äga har en
hel och fin karaktär som vittnar om att
Shakespeare vid denna tid till fullo behärskade sin
symfoniska stil. Han arbetar på grundvalen av ett stort
förgrenat tema, rättens, rätthaveriets och
billighetens tema, och utvecklar det med sinnrika
kontrastverkningar. Den goda viljan och den onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
