- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
60

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

virrande grad undanryckta handling, egendomligt
avlägsna och därmed mycket ofta svårfattliga; han
skulle reta sig över de odrägliga stämningsdödande
mellanakterna och med saknad tänka på den
ljungande fart varmed dramerna utförts på hans
teater — färdigspelade på två och en halv timme!
Han skulle sakna möjligheten till effektfulla
grupperingar, och kostymeringen skulle inte längre säga
honom något. Låt oss inte glömma att
kostymeringen på Shakespeares tid var något mer än
praktbehöv, toalettlyx som vi kalla det; kostymeringen
var ett bildspråk, fullt tydligt för alla åskådare.
Kostymen berättade i åskådligaste form om
bärarens rang, betydenhet och sysselsättning.
Kostymen gav programmet för föreställningen, skulle vi
kunna säga; personernas förhållande till varandra
stodo från början klara för alla.

Men plattformscenens stora förtjänst låg framför
allt i den dramatiska rörelsens frihet. Dramat
pulserade mitt för åskådarnas ögon; handlingen drevs
in i deras egna-led; det gick en stark rytm genom
allt som skedde på grund av de ideliga rörelserna
fram och tillbaka i scenens djupriktning —
omöjliga att åstadkomma med samma kraft på
illusionsscenen. »Liksom det engelska språket i sin korthet
och koncentration, i satsbyggnadens och
grammatikens ekonomi röjer engelsmannens praktiska
läggning, så framträdde denna läggning också i den
enkla men sinnrika scenstrukturen.» Det var inte
»målade kläden» som skulle ge den
poetisk-dramatiska illusionen, men författaren och skådespelaren
i full samverkan. Publiken skulle aldrig komma
att tänka på själva scenen, »dessa simpla bräder»,
på grund av det brusande liv som där rörde sig,
den ständiga omväxling som bjöds. Man kan vara
fullkomligt viss på att alla sceniska möjligheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free