Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Kamenskis anfall inot Ratan icke hade till föremal
att försäkra sina Umeåbataljoners frälsning—jemte trossens
och kanonernas räddning,» är öckså ett förbiseende. Han*
vann allt detta, och lugn för sin marsch, då han förmått
Wachtmeister att gå om bord.
Att expeditionen till Piteå förfelade att taga ryssarnes
13 båtar med ammunition och proviant ansedde i
misstas: att vara kanonbåtar — var den sista farcen i detta
theater-spel; att engelsmännens medverkan till ett tåg emot
Aland afböjdes, var naturligt till följd af den i Frostkåge
ingångna konventionen, att flottan icke skulle få vända sig
mot Åland, — detta sista bevis på expeditionens
misslyckade utgång. »Den sena årstiden» (i September) var just
icke särdeles hinderlig för ett sådant företag — som väl
kunnat göras, enär stilleståndstraktaten förblifvit utan
ratifikation — till följd af rys8arn.es, deribland sjelfva kejsarens, list.
Att Kamenski, vid samtalet med Sandels den 31 Juli
(12 Augusti) tagit af sina ordnar . och lofvat kasta bort
(lem alla, så framt han icke inom kort skulle vara inne i
Ångermanland.» Detta uppsåt var således bekant vid
krigskonseljen i Hernösand, som hölls den 14 Augusti. Det borde
vara en ledning, för Pukes beslut, äfvensom det bort vara
lugnande för Wachtmeister, vid marschen till Umeå; och att
W. trodde derpå bevisas af hans nya tro eller uppgift att
Kamenski återkommit till Umeå.
Att kuriren om landstigningen kom till Kamenski om
natten är misstag, han fick underrättelse derom kl. 5 eller 6
på aftonen den 17.
Att Wachtmeister ej haft fria händer» borde varit
sannt, men han tog sig »fria händer» och begick tre
ordresbrott, samt’förfor såsom om han varit sjelf
kommenderande; först med att ej gå genast fram till Umeå, och
derefter att, ehuru två gånger befalld att på reträtten fatta
posto vid Djekneboda, likväl gå der förbi. Var det icke
bevis att han tog sig fria händer? och således hade fria
händer?
Hvad författaren anför efter Lagerbring blir hädanefter
särskildt föremål för anmärkningar, men vi upprepa här
blott, att Lagerhring talar i sin egen sak. Det kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
