Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För många elgar.
De var vintern eller rättare våren 1848 — åtminstone
stod det så i almanackan, der jag just gjorde några
anteckningar — då det stampade på trappan till den lilla
stuga, hvilken jag som timmermärkare bebodde uppe i Dal-
by. Låset vreds upp, dörren öppnades, och utifrån gården
inströmmade riktig vinterluft, så kall, att det rök utefter
golfvet. In trädde ett par resliga karlar, klädda i den van-
liga Dalbydrägten: grå lång tröja, knäbyxor, damasker och
tjocka skor. Öfver axlarne hängde det långa, af vintern
rimmade håret, och i händerna höllo de sina skinnkaschetter.
»Guss efta!» sade de och skrapade några tag med ven-
stra foten, under det de, alldeles som på kommando, sam-
tidigt ströko det långa håret från tinningarne.
»God afton igen!» sade jag; »äro karlarne ute och går?»
— »Ja, vi äro så, och spektorn är så hemlig (är hemma vid).»
»Ja; sitt ned!»
»Dä ä frysenes vär i kvällinga.»
»Ja, Per,» sade jag, »det är 20 grader kallt!»
Den ene af karlarne var min bärare och följeslagare i
skogen och kallades Stor-Per. Den andre kände jag icke
då, och ej så många andra Dalbykarlar heller, emedan det
var min första vinter i den orten.
»Hvad säga karlarne för godt?»
»Hvad är det vulet att herrarne icke köpa något tim-
mer nu?»
Det var den främmande mannen som frågade.
»Det är revolution i Frankrike.»
»Hvad är det för något?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
