Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar fick jag vara i ro. Men en morgon väckte
han mig tidigt nog. Han var rustad för en några dagars
fisketur uppåt sjön Istern. En stump långref på ungefär
ett hundrade krok hade han liggande i den lilla sjön Hån
mellan Gaiten och Istern. Denna skulle han nu taga upp
och bad mig dermed vara honom behjelplig. Jag borde
sedan ro hem båten, taga reda på ref och krok samt torka
och nysta refven tills han kom hem.
Åh ja, det ville jag göra, om det kunde gå raskt, ty
jag tänkte mig upp på fjället. Så drogo vi af och ned till
Hån; der stod båten, och der stod äfven min fiskestång.
Den tog jag med för att låta flugorna släpa då jag rodde
hem båten.
»Sätt dig här och knyt af kroken åt mig,» sade Löjt-
nanten, »skall jag taga upp refven.»» Ja det var jag van
vid: det måste jag göra jämt då vi fiskade tillsammans. Så
börjades, och jag knöt af den ena kroken efter den andra.
Några abborrar och ett par lakar hade vi fått, då Löjtnanten.
som hittills hållit sig ovanligt lugn, började visa sig orolig.
»NSakta, Elias,» sade han, »ro tyst! Saktare och tystare!» sade
han, smått darrande. »Hvad i Guds namn är detta! Tyst.
tyst! Klara håfven!»
Den ordern var till mig. Då jag satt med ryggen åt
det håll hvarifrån den väntade fisken skulle komma, vred
jag litet på mig, men såg ingenting, och nu ropade Löjt-
nanten hetsigt: »pass på!» Det var en krok jag skulle knyta
af, och strax derpå en till, och så hviskade Löjtnanten, »se,
se! Hvad i herrans namn skola vi nu göra?» Nu vred jag
mig för andra gången och tittade ned i vattnet bredvid bå-
ten. Jag blef bestört då jag såg en ofantligt stor gädda
stå der och stirra med sina stora outgrundliga ögon. Båten
stod stilla, och stilla voro mina kamrater, och stilla stod
den ofantliga gäddan, nu alldeles uppe i vattenbrynet.
Det lönade ej att bruka håfven till ett sådant vidunder.
Den räckte icke ens till gäddans halfva längd, och skrämde
jag henne, skulle den fina refven icke förmå hålla en sådan
koloss. Att Löjtnanten tänkte detsamma, slöt jag deraf, att
han höll refven lös mellan fingrarna, färdig att släppa ut
den, om det behöfdes. I båten fans intet som kunde hjelpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
