Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För den saken var F. lifvad, ty han hade med lycklig
påföljd stött några fåglar förut åt mig. Visserligen hade han
bössa, men förklarade redan vid första anbud, att han icke
kunde skjuta en flygande fågel och ville ej heller bjuda
till, men roligt tyckte han det var att se på då fåglarna
vände skaftet i vädret. Han utförde manövern så väl, att
tre ungorrar kommo susande förbi mig inom godt håll.
Af dem fingo vi två, och upplifvade af framgången,
gingo vi in i skogen att uppsöka den tredje. Den skulle
nog icke bli gammal. Men hur vi letade och sökte, fingo
vi ej rätt på orren, och allt längre och längre kommo vi
från den lilla stigen, tills slutligen Hallå stod vid en skog-
bevuxen liten myr inne i storskogen.
»Det var allt en sate till orrunge att flyga långt,» hvi-
skade F., då jag gick fram till hunden. Jag hann dock ej
fullt fram förrän det brakade till som en fura skulle fallit,
och upp kom mellan kvistarne en gammal tjädertupp.
Pang! Fågeln såg jag ej mer, men vingslagen blefvo allt
häftigare och häftigare, och så brakade det i kvistar, och
vi hörde fågeln taga mark. »Han blef der nog,» sade F.,
»bara han inte är vingskjuten och springer ifrån oss.» Ja,
sådant kunde vara fallet. Apporte, Hallå! Det var i hans
väg, och det bar af med fart, och inte gingo vi sakta heller.
»Här ligga de allt,» sade F., som var en bit på sidan om
mig. »Hallå håller tjädern med tassarne.» — »Tag fågeln,
F., och döda honom, om han är vid lif.»
Det blef tyst en liten stund. »Hur är det?» — »Bra,
han är allt död.» Så kommo F. och Hallå i sikte. »Kors,
sådan en!» sade F. och höll tjädern högt. »Se, så stor!
Jag vågar den väger sexton marker och kanske väl det.
Känn,» sade han och gaf mig fågeln. Ja, tung var han.
och stor var han. Jag har nog aldrig sett större tjäder.
»Annat slag det här än orrungen vi sökte,» sade F., syn-
barligen glad; »»men går det på så här i dag, orkar jag ej
bära hem det han skjuter.»
»För den saken vet jag råd, kom!» Så gingo vi till
den lemnade stigen och uppsökte der en kvistfull gran.
Der hängde vi upp vårt byte och togo oss en frukostbit.
Under tiden kom en af brukets torpare, som hade kolning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
