Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lakanen, och sist min hemväfda, tjocka och vattentäta fit,
och nu hade jag en bädd så god som man eljes har svårt
att få i skogen.
Derpå angreps kökskorgen med all ifver. Kastrullen,
kaffe- och stekpannan kommo snart fram ur sina höljen,
likaså alla de små husgerådsartiklar man behöfver för en
längre vistelse i ensamheten.
Just som jag kommit i ordning anlände min blifvande
följeslagare. Det var en lång och ljus adertonåring. På
tillfrågan sade han sig heta Albin; hittade i skogen gjorde
han nog, och brukets gränser visste han ock; men då jag
frågade honom om marken mer i detalj, och om han visste
till någon fågelkull, då visste han ingenting, föreföll för
öfrigt skygg och enfaldig, smutsig och obelefvad.
Nå, det kunde nog bli bättre. På tillfrågan visste han
dock hvar källan var belägen, och då han efter en lång stund
återkom derifrån med vatten, bad han att få gå hem. Han
skulle nog passa på tiden följande morgon. »Ja, var här
klockan 7 då!»
Hallå och jag voro ensamma. Vi gingo ut och satte
oss på trappstegen. Det var en lugn och vacker augusti-
afton, och solen stod nära skogtopparne. De höga tallarna
i närheten af stugan kastade sina långa sneda skuggor öfver
den lilla afröjda platsen. Det var lugnt; ingen vindfläkt
rörde de få löfbuskar som växte i närheten, och det var
tyst, så tyst det kan vara långt inne i skogen. Endast från
ett aflägset torp hördes de entoniga ljuden af en slaga.
Torparfar tröskade den nyinkomna rågen, och den, sade han
mig några dagar derefter, gaf bra och var god.
Det var klart, att jag skulle mönstra den lilla stugans
omgifning. Den var föga tilltalande. Vildmarken, oberörd
af menniskan, är 1 hög grad tilldragande, vildmarken med
tydliga spår af menniskoarbeten deremot vemodig. Här
hade jag invid mig en ursprungligen vacker grön äng, kan-
tad med skog: nu låg den öfversållad med timmerstockar
med här och der uppstickande gröna fräkenstrån. På sidan
om mig hade jag en nyuppförd damm för uppdämning af
vattnet öfver ängen. Den var fylld med sten och trädbråte.
Vid ändan deraf låg arbetarebaracken, uppförd af grofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
