Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under två, tre år fortsatte jag försöken, men utan fram-
gång, ehuru jag stundom vakade hela natten i den gran-
klädda ekan. Visst flögo gässen nära nog, kacklade och
svängde, men flögo ej ned. Slutligen tröttnade jag på mina
försök.
Det gick bättre för mig då jag satt i orrkojan. Der
fick jag ofta nog en eller två orrar, för hvilkas åtkomst jag
fick frysa obarmhertigt, ja, så att hjertat riktigt skälfde i
bröstet.
Så satt jag en morgon sedan solen börjat titta upp och
väntade att orrarne, som flugit för mitt skott, skulle komma
ned på myren eller isen, ty kojan var belägen vid stranden
af en tämligen stor tjärn.
Jag kände mig förnöjd åt solen, ty ehuru hon icke var
fullt ofvan skogstopparne, hade det blifvit varmare, och jag
frös ej längre.
Bäst jag satt fick jag höra vildgässen kackla, och då.
jag såg mot söder, kom der en flock under vinglande flykt
och högljudt kackel. Jag förstod, att somliga ville hvila,
andra icke, och det var om den saken de kacklade. De flögo-
lågt och kom rätt åt mig.
Nu hade jag då ändtligen kommit i håll för dem, och.
nu! Ja, nu klämde jag till, och der föll den jag sigtat på.
Knappast hade gåsen tagit mark förr än jag var der
och hade den i handen. För den glädjen hade jag glömt.
både orrarne och hela leken. En kamrat, som låg i en an-
nan koja, kom ut och grälade för det jag icke i allro sutit
stilla. Gåsen var ju stendöd och orrarne i närbeten. Nu
kunde vi gå hem, ty inga orrar komme ned sedan jag visat.
mig och stält till ett sådant spektakel. Nå, rätt hade han,
men för allt i verlden hade jag icke heller bytt bort den.
Det giek också många år om innan jag åter helt till-
fälligtvis fick skjuta en vildgås. Jag kom på andra trakter.
Det fans ingen passande plats att åtkomma gässen förr än
jag kom upp i Dala-skogarne. Der häckade de, liksom i
norra Vermland. Väl försökte jag under de vårar jag som
timmermärkare vistades vid den stora Tisjön att åtkomma
flere gäss; men det blef ingen jagt att tala om förr än jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
