Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det visste jag, och att han hade svårt för att skjuta, det
sade han mig äfven; men jag tänkte, att då humöret var:
godt och viljan lika så, blefve nog bra, blott han fick höra
hundarne och se haren.
Ja, nu får du roa dig sjelf,» sade han, då vi kommit i
ro uti hans arbetsrum. »Hvad vill du? Läsa tidningar eller
något annat?» — »Något annat, förstås! Fram med lun-
torna!» ty Kalle besitter ingen dålig förmåga att sätta sina
tankar på papperet, tvärtom; konsten är blott att få läsa hvad
han skrifver. Nu lyckades det, och jag hade verkligen ett
par tre angenäma timmar i sällskap med hans manuskript.
Efter denna tid var Kalle färdig med sina rustningar,
och snart derefter kröpo vi i våra bäddar.
Ändtligen var jagtdagen inne. Den var sval och litet
mulen, men skyarne stodo högt, och barometern hade icke
rört på sig. »Vi få bra väder i dag!» Med dessa ord hel-
sade vi hvarandra, och så upp och till frukostbordet, derpå
i schäsen och klatsch! körde vi åstad.
Klockan nio voro vi på mötesplatsen, och der voro redan
Studenten och Afrikanaren. De andra läto vänta på sig.
Jag begagnade tiden till att gå in i en handelsbod och köpa
en stor och tunn jernplåt. Den skulle bli vår trumma.
Kamraterna undrade och skrattade, men jag lät dem hållas;
nog visste jag, att jernplåten skulle komma till nytta, ty
piskas den med en stark käpp, gör den ett förfärligt väsen
och spektakel i busksnåren, och den hare som ej får benen
i fart vid skramlet af plåten skrämmer ej heller trumman.
Så kom en pojke flåsande och höll upp ett bref. Det
var från doktorn, som fått förfall. Det var för oss en otur.
Vi resa bort och hämta den andre kamraten, föreslogs. Ja,
så gjorde vi: den hade tandvärk och ville ej med: det var
oturen nr 2.
Så körde vi ungefär en mil. Der bodde en köpman,
och der skulle Studenten in och dricka vatten. Nå, det
hade varit obarmhertigt att neka honom detta. Här upp-
hunnos vi af vår skjutskarl, som forslade våra saker. »Det
rinner ur lådan,» förkunnade han, »och brännvin luktar det.»
Se så! Det var oturen nr 3. Lådan slogo vi upp, och der voro
två buteljer aquavit i kras men innehållet — det var borta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
