Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Borta. »
»Låna mig en butelj punsch!»
»Törs ej, vågar ej! Fins ej!»
Tablå. »Det var hin!» sade Studenten, »skall vi nu ej få
fira vårt sammanträffande med Moritz med ett glas?»
»Fins intet hinder,» blef mitt svar; »vi gå i lådan.»
»Eja! Vatten varmt! Glas!»
»Genast, genast!»
»Lådan är polletterad,» invände Studenten. »Vi gå in
i stationshuset och öppna den. Ja, nog få vi det. Jag
går.» — »Jag följer med: — »Och jag med.» Det blef en
hel rad af gubbar.
Några minuter derefter voro vi åter i vår stora sal, som
nu, tack vare vallontösens »genast» var treflig: luften täm-
ligen ren, brasa i spiseln, och, enligt order, ljus i alla sta-
kar; de tändes också »genast». Jägare i allmänhet förstå
att göra det trefligt, och vi funno oss väl.
Samtalet var snart i full gång. Man redogjorde någorlunda
för tiden som passerat sedan vi senast sammanträffat, och vi
tömde en bägare för »Gamla minnen». Tiden gick hastigt, och
snart förkunnades, att sexa var dukad, om vi ville äta. Jä-
gares aptit förnekar sig sällan, och så gjorde nu ej heller
vår. Det var en hel mängd af profryttare samlade i hotellet;
väl en tjugu, trettio stycken befunno sig i matsalen vid
vårt inträde. De voro glada och språksamma dessa Mercurii
söner. De tycktes alla känna hvarandra och vara så syssel-
satta med hvarandra, att vårt inträde i salen icke väckte
ringaste uppmärksamhet.
Till jägares vanor hör att icke vara särdeles timida på
offentliga ställen. och vi voro det icke heller. Vi armbågade
oss fram, knuffade och knuffades och togo för oss. Hur
det var. fingo vi ock ett bord, der vi i all ro slogo oss ned och
fingo allt hvad vi behöfde. Kaffe drucko vi uppe i vår sal,
som nu blifvit förvandlad till sofrum, sedan tre sängar burits
in. Vid denna syn hurrades, ty vi hade alla tänkt oss, att
på sin höjd en soffa skulle bli vår bädd, då hotellet var
öfverfyldt.
Efter kaffet måste vår afhämtade butelj gifva »avec»,
och så blef samspråket lifligt, ja så lifligt, att det blef fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
