Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade förut frågat Studenten, om vi hvar natt komme
att ligga i vårt goda logis. Nej, vi komme nog att under
jagten stryka fram öfver markerna, och då finge vi lägga
oss i närmaste torp. »Fins rum åt alla sju?» ’Ty sju skulle
vi bli, om alla infunne sig. »Uhj ja! De som ej få rum att
ligga i stugan få gå i höladan.» — »»Det fins väl lif i säng-
halmen?» — »»Ja, säkert; ännu hafva de ej frusit ihjäl.» —
»Och i väggarna med?» — »Ja då, i tusental.» — Godt, det
var man ju van vid.
Blodsugare, i hvilken form de än uppträda, kunna aldrig
bli angenäma. Jag beslöt skydda mig för dem, och ett be-
pröfvadt medel egde jag; min hängmatta med tillbehör,
filten och schalen. De rullades tillhopa och inspändes: det
var en kolly. Ränseln för dagsmatsäcken blef en annan,
kökskorgen också en. Det var för mycket. De lades i
bärselen (bugon), och så blef af alla tre en: det var bra.
Så bösslådan med innehåll. så lilla nattsäcken med tillbehör,
och så ulstern; summa fyra. Åh ja, det blef en bra hög.
Kläder till ombyte hade jag i Studentens kappsäck; det var
icke min kolly. Studenten skulle nog ha fer.
Så gick jag till kojs och glömde ej knacka sex slag i
sängbrädet, ty gör man detta, blir man af Nisse eller någon
annan hederlig skyddsande väckt på bestämd tid.
Riktigt! Klockan slog sex den minnesvärda 12 oktober
1891 då jag spratt upp, lika kry som för femtio år sedan.
Fem minuter derefter var jag klädd, och efter ytterligare
fem minuter stodo mina saker nere i porten. Jag hade
således tjugu minuter på mig att taga afsked af mor. Tyst
hade jag verkställt mina förberedelser för färden, och tyst
öppnade jag dörren till mors rum. Det kunde jag besparat
mig, ty just som det knäppte i låset och dörren gick upp,
kom mor sjelf med kaffebrickan. Det är min tomte det, och
den försofver sig aldrig. Så fick jag kaffe och förmaningar
att vara rädd om mig, och så anmaning att skrifva ofta.
Ja vars, allt skulle ske efter önskan.
Och så rullade det och ekade nere på gatan. Det var
den väntade vagnen. Så upp med gepäcket och mig själf,
och så en titt uppåt fönstret. Ja, der stod mor och stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
