Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed började männen fälla virke till den lilla bod
de behöfde, och innan dagranden var borta i väster hade
de den färdig. För Grettis skull hade de gjort den om-
sorgsfullare än vanligt, och då de sedan lagt granriset till
bädd och undanstufvat de få husgerådssaker de medförde,
hade Gretti den enkla kvällsvarden, kornmjöl med lingon,
(hillo) färdig. Den rätten behöfde ej kokas, var sålunda
lätt tillredd och förtärdes gärna, särdeles då man ej hade
tid att tillreda något bättre, om sådant fanns.
I god tid följande morgon lämnade de Gretti åt sig
själf, sedan de gifvit henne ett metspö, med anmaning att
skaffa fisk tills de komme åter.
De kunde lita på att fisk skulle de få så mycket de
behöfde, sade hon dem skrattande, men tidigt skulle de
komma hem med en björn eller älg, eller i annat fall med
några fåglar, ty det ville hon hellre äta än fisk eller
hillo. Något svar erhöll Gretti icke männen gingo skynd-
samt bort och togo vägen mot norr utmed den stora sjöns
strand.
Genast började Gretti sitt fiske, men länge dröjde det
om innan någon fisk ville nappa; men allt ifrigare kastade
hon sin ref än hit än dit, och ofta ömsade hon plats. Slut-
ligen kröntes hennes bemödanden med framgång, och hon
fick upp en vacker laxöring och snart därpå ännu en. Di
blef hon än ifrigare, men pu ville fisken återigen icke
bita på hennes krok. Då blef hon led vid fisket och begaf
sig ut att plocka lingon. Men äfven därpå blef hon snart
trött, och så började hon fiska igen, tills hon mot aftonen
fått så många fiskar hon ansåg sig behöfva. Men nöjd med
sitt dagsarbete var hon ej, och Pavo skulle nog få veta,
att hon icke trodde det han fått så mycket fisk på den plat-
sen som Matti sagt henne då de kommo till Kymmen.
Fisken tillredde hon, och allt var färdigt till skym-
ningen. Nu borde männen redan vara hos henne; men då
de ännu icke syntes till när månen klotrund och klar steg
upp öfver de östra bergen, blef hon ond och satte sig att äta,
om ej för annat så för att fördrifva tiden, ty dagen hade
hon funnit lång, allt för lång, det skulle Pavo få veta, blott
han kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
