Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boskap och arbetshjälp gumman tillfört dem kunde de väl
motse framtiden med goda förhoppningar.
Också sade Matti en dag: »Nu, Pavo, är allt här bra,
och du kan slå dig i ro. Jag bryr mig icke om det här
stället, det är ditt. När jag tänker bosätta mig kommer
jag till dig. Jag är just gammal nog för att ge mig ut
’på världen’. I vår går jag till kungen. När jag kommer
åter rödja vi och bygga det andra halfva näset, ty iag har
väl märkt, att du menat så, då du ordnat svedjandet, och
så blir det! Bry dig nu ej om att få mig af meningen. Jag
går ändå,» och till bekräftelse därpå högg han sin yxa i
kvarnväggen så kraftigt att det sjöng i åsarna.
Då Matti så bestämdt uttalat sitt beslut visste Pavo att
det icke lönade mödan söka förmå honom ändra det, ehuru
det sved i Pavo vid tanken att han nu skulle förlora sin
bepröfvade vän, och nära var att han sagt: »Jag följer dig»,
såsom han en gång sagt Pekka. Men det fanns något inom
Pavo som redan bestämt honom att lämna drifvarelifvet
och bli bofast. Han svarade därför blott, att han icke
undrade på att Matti ville se sig om i världen, men hoppades
han snart skulle bli led därvid och komma åter.
Då Matti drog till Kymmen följde Pavo honom till
prästgården där han lämnat Gretti. Han kunde nu bjuda
henne ett hem. Gretti hade emellertid tagit tjänst för föl-
jande år hos prästen, hvars hustru därtill öfvertalat den
hurtiga flickan. »Jag kommer till dig, Pavo, när jag tjänat
ut året,» sade hon och visade sina hvita tänder. »Nog reder
du dig med gumman till dess» Med Grettis beslut var
Pavo nöjd och återvände utan att ha besökt Kymmen den
gången.
Som gåfva medförde han från Gretti en hundvalp, som
hon räddat åt honom då prästgårdshyndans valpar dränkts.
Den hyndan hade prästen fått af en fjällman, och make till
jakthund fanns ej, det hade flera sagt. Pavo log, men
var på det hela glad åt presenten, både å egna och Tispas
vägnar.
Det är knappast troligt, att Pavo kände sig ensam då
han återkom till sin nybyggda stuga, ty nu var jakttiden
inne och han ströfvade jämnt ute i skogen. Skinnpackan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
