- Project Runeberg -  Pavo Makkran. Bilder från finnarnas lif under Krabbe- och Gyldenlöwe-fejderna i Vermland /
119

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: Einar Torsslow - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifte sig med svenska fickor, men finska flickor gillades
icke af svenska gossar. Svenskarna ansågo finnarna hög-
modiga, då dessa i själfva verket endast voro skygga och
genom föregående behandling blifvit misstänksamma. Afund
torde ock bland svenskarna gjort sitt till, ty finnen hade
genom sin jakt och sitt fiske lättare att hålla nöden från
hemmet än svenskarna, som endast bade sitt jordbruk, hvilket
vissa år slog fel, och sitt obetydliga skogsbruk att lefva af.
Umgänget mellan de olika folkstammarna var under freds-
tiden sannolikt hvarken lifligt eller förtroligt, och finnens
böjelser för enslighet och tillbakadragenhet torde äfven där-
till bidragit. Gifvetvis funnos undantag, och att flera svenska
och finska familjer lefvat i god sämja och bistått hvarandra,
därom tälja flera sägner och tilldragelser från ofredstiderna.

Det fanns äfven en annan sak som aflägsnade de båda
folkstammarna från hvarandra: det var finnarnas förmenta
trolldom. Finnarna styrkte dem i denna tro, och många
bland finnarna själfva trodde verkligen, att vissa släkter och
personer ibland dem besutto förmåga att bota sjukdomar
och andra »vetskaper». De af dem åter som icke trodde
på trolldomen upplyste ej svenskarna om bedrägeriet, utan
styrkte dem fastmer i deras lättrogenhet, som ett skydds-
medel för dem själfva.

Till oviljan mot finnarna torde äfven bidragit, att dessa
som oftast lyckades undgå de för svenskarna så tryckande
utskrifningarna. Finnarna å sin sida ansågo sig blifva be-
dragna i handeln med svenskarna och vände sig därför of-
tast till Norge för att afyttra hvad de kunde, och köpa
hvad de ej kunde undvara. Var sålunda under fredstiden
beröringen mellan den svenska och finska befolkningen den
minsta möjliga, var dock under krigstid förbållandet ett
helt annat. Här hade det gemensamma gränsförsvaret till
följd ett ömsesidigt närmande.

* *
*


Sedan Pavos och Mattis återkomst från färden till den
stora skogen i väster hade tolf år förflutit. Redan våren
efter sin hemkomst hade de brutit upp och begifvit sig af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgpmakkran/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free