Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Hvad menar du?» frågade Moilainen.
»Ämnar bedja gumman gå med och visa mig på spåren.»
»Dröj tills Pavo kommer igen! Spåren stå nog kvar
till i morgon. Jag tänker de där karlarna ej låta öfver-
raska sig; du vet ej, hur många de kunna vara, och stel är
du ännu. Bössan sköter du nog, men yxan och knifven är
du ännu för stel att bruka. Dröj tills Pavo kommer!»
Matti kände än en gång på sina lemmar, och dem måtte
han icke funnit efter önskan, ty han lade bössan upp igen
på taksparrarna och kröp själf åter upp på ugnen.
Då Pavo kom hem hade de tre finnarna från de norra
skogarna ett tämligen långt samtal, som slutade med att
björnhuden förärades deras värd, finngubben, med anmodan
att gå ned i bygden och skaffa sig en ko i stället för den
bortröfvade och hvad mer han kunde behöfva. Pavo ville
följa honom för att skaffa sig och sina följeslagare något
mjöl, då nu deras färd blifvit så opåtänkt fördröjd. De
gamlas tacksamhet för den stora gåfvan var icke högljudd,
men deras glädjestrålande anleten sade gifvarna hvad de
kände. Hvad spåren beträffade som gumman sett förklarade
Pavo, att röfvarna fått för långt försprång: det lönade ej
eftersätta dem. Och därmed måste de gamla låta sig nöja.
Att släppa de fräcka röfvarna utan att försöka träffa
dem var dock ej våra skogsströfvares mening. De hoppades
med tillförsikt kunna upptäcka dem vid sin undersökning
af trakten, och då tinge man handla efter omständigheterna.
Då finngubben och Pavo togo afsked, sade sig den förre nu
vara lugn för gumman sin, om ock röfvarna åter skulle göra
ännu ett besök i hans hem. »Ty,» sade han, »om det spår
summan sett är efter samma karlar som öfverföllo oss och
sannolikt voro förrymda soldater, ba de slagit sig ned här
i vilda skogen och våga ej visa sig i bygden, där de äro
kända. I så fall torde de nog vilja gästa mig än en gång.»
»De bli välkomna,» sade Moilainen.
Sedan Pavo och gubben aftågat uppstod ett lifligt sam-
språk mellan Matti och Moilainen. Gubbens antydan att
banditerna torde återkomma kunde möjligen slå in, och båda
önskade ingenting högre. Matti måste genast göra ren
Moilainens bössa och uttaga det gamla skottet. Yxor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
