Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Popen berättade hvilka grymheter fienden föröfvat
i deras hemland, kände sig Lissa glad att intet värre än
hvad som skett händt dem. Visst fanns anledning till oro
i de svenska skogarna, men man hade dock på det hela
lefvat godt i många år och hoppades på bättre tider.
Efter någon fundering tillstyrkte hon Popen att gå till
Bogen. Finnarna där vore i hjälpliga omständigheter, och
helt säkert hade de som bodde så långt in i skogen icke
haft någon känning af ofreden. Lissus dotter kunde följa
Popen dit. De kunde taga båten till norra ändan af sjön,
så förkortades vägen.
Glad i hågen och med goda förhoppningar begaf sig
Popen dagen därpå med sin följeslagerska på väg, under
Kymmenbornas välgångsönskningar. Då de voro ute på
sjön rustade sig Jossi för en vandring ut åt skogen till en
aflägsen ängslada för att bära in litet hö han hade kvar
ute på hässjorna, och nu ville Gretti med och hjälpa Jossi,
hvilken eljes helt säkert icke skulle hinna sluta arbetet den
dagen. Leende lät han henne följa med sig, och så blef
mor Lissu ensam hemma, vallande sin boskap omkring
gården.
Det led mot aftonen på den solklara och milda okto-
berdagen då Lissu dref kreaturen ut på åkertäpporna för att
afbeta det gräs som var oslaget. Hon sätt där just och
såg ut öfver den lugna sjön då hon plötsligt upptäckte ett
egendomligt moln som stod öfver skogen, långt nordväst
om sjön, Medan hon som bäst undrade på molnet, så olikt
andra, öfverraskades hon af Jossi och Gretti, hvilka nu åter-
kommo. Hon visade honom på molnet och uttryckte sin
förvåning däröfver. Jossi såg äfven förvånad ut, men sade
efter något betänkande;
»Det är ej moln, mor, det är rök.»
»Rök! Ingen bränner fall denna årstid, och skogseld
kan det icke heller vara, så surt som det nu är i marken.
Det är nog moln.»
»Det är rök,» svarade Jossi. »Må inga dåliga tidender
spörjas. Ah» tillade han häftigt, »där kommer vår båt.»
Och längst bort i sjön syntes en liten svart punkt stor
som en mygga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
