Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag ser dem allt,» sade Pavo och stötte från land.
»Jag ser dem allt, Tispa lilla, men de där lommarna få vi
ingenting af: de fara för fort för oss. Men dum var jag,»
fortfor han, »som ej satte flera björkar på vårt skepp, då
hade det gått fortare för oss; men ett litet segel till skall
jag sätta upp.» Och därmed tog han ett par medförda
granstörar, spände ut utterskinnet mellan dem och kilade så
in störarna mellan stockarna. »Du skall få se det gör åt,»
menade han.
Den tunga flotten rörde sig visst framåt, men ytterst
sakta, så sakta, att en sådan färd kunde sätta äfven en
finnes tålamod på prof. Också gäspade Pavo gång på gång
och sträckte ut sig, under det han, ömsande plats, än satt,
än låg på flotten. »>Få se om vi hinna öfver sjön i dag,»
sade han för sig själf. »Kanske vinden vänder och vi drifva
tillbaka, Tispa lilla. Men till holmen där borta må vi väl
hinna. Då kunna vi hvila öfver där en dag eller så tills
vi få vind igen.»
Vår ströfvande finne, som tillgripit det enkla färdesätt
våra förfäder begagnade då deras väg spärrades af öppet
vatten, kom verkligen med vindens hjälp i skymningen till
andra ändan af sjön, glad att ha lyckats, ty en oemotstånd-
lig håg dref honom fram mot kända marker, där han vän-
tade finna släkt och vänner.
Först då mörkret inbrutit slog ban sig ned vid en liten
eld för att sedan vid nästa dags gryning fortsätta sin färd.
Den blef ej lång, ty snart fann han små stigar, där spår
efter boskap angåfvo att människor funnos i närheten.
>Ah!» utbrast han snart. »Tispa du, ser du, här träffa
vi landsmän. Ser du här äro björkarna rundskurna kring
stammarna. Så göra ej svenskarna. De skära ett långsnitt
och rycka till sig näfvern. Här är näfvern ämnad till skor,
och sådana göra ej svenskarna. Låt oss söka oss fram till
våra landsmäns gård!»
Med sin vana att leta sig fram i skogarna, hade Pavo
snart funnit gården. Den syntes icke vara ny, de odlade
jordbitarna ej heller små. De voro väl skötta och hade
burit ett frodigt gräs mellan tegarna. Därom vittnade de
många hässjorna med hö som ännu stod ute för att torka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
