Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Köla och två hans döttrar. Jemte släden och några hästar sän-
des de nu till kaptenen, hvilken derför sände finnarne beröm.
Danskarne hade nu kommit ända till Holmedal, och
finnarne fingo då order att vända om. Då de anlände till
Noresundet tog kaptenen väl emot dem. Han hade nu både
proviant och ammunition att gifva dem, om de ännu en tid
ville stanna kvar vid gränsen som bevakning. Bönderna
skulle besätta den af danskarne öfvergifna Morasts skans
och finnarne fortfarande hålla sig i skogen utmed gränsen.
slå alla fiender som de kunde mäta sig med, och fortfa-
rande sända kaptenen bud om allt som inträffade.
Med denna anordning voro finnarne nöjda, och med
gladt mod drogo de ut igen och spridde sig utefter gränsen.
Nu fingo de goda dagar, ty ingen fiende fans i närheten,
hvadan de jagade, sällskapade med sina stamförvandter på
norska sidan och fördrefvo tiden på bästa sätt.
Så kom våren med soliga dagar, snön smälte och tuf-
vorna tittade upp. Då kommo finnarne till Pecka och sade
sig vilja hem. »Gå till kaptenen och säg, att vi måste hem
och sköta vårt.» I skansen träffade han kaptenen, som nu
var återstäld. På Peckas framställning svarade han, att
bönderna hade samma begäran. De ville hem till sitt jord-
bruk, och detta vore nog förhållandet med norrmännen ock.
Han fann derför ingen risk vid att hemförlofva alla, men
uppmanade dem att tillika hålla sig beredde, om han nöd-
gades befalla dem gå ut igen. Pecka berömde han sär-
skildt, gaf honom bref på att fortfarande vara finnar-
nes förman och uppmanade dem att lyda Pecka i allt.
Derpå tågade finnarne hvar och en till sitt.
Vid Peckas och Antis hemkomst berättade Lissu, att Nila
varit” der för att säga Pecka, att allt var mycket bra i
fjällen. Nila hade haft skinn med derifrån, och Karna
hade helsat, att hon stannade kvar vid Bjurberg tills Pecka |
kom hem. Både hon och Nila lofvade att se till allt väl,
så att Pecka ej behöfde vara orolig. Till Anti sade hon,
att hon ej sluppit ifrån Nila förrän hon gifvit honom Antis
hynda; men de hade ju två hundar till. Anti sade ingen-
ting om att Lissu gifvit Nila hyndan, och så var allt godt
och väl.
u
Li
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
