Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
från bänken der han legat och gripa bössan, »så brådtom
är det då icke; men många dagar dröjer ej förrän de äro
nere i socknen. Resan har gått bra för mig, Pecka. Allt
är uträttadt, och dina saker har jag här,» och så tog han
af sig bärsäcken och ställde den bredvid Pecka. »Der har
du mer än du tror, och bref har du här,» sade han och
räckte det till Pecka. »Nu Lissu, är Anti matfrisk, det kan
du lita på; dröj ej med att sätta fram hvad du har!»
»Vi ha varit oroliga för dig, Anti,» sade Lissu under
det Anti mumsade; »vi trodde norrmännen tagit dig.» —
»Åh, trodde ni det! Ja, då trodde ni inte så orätt; åtmin-
stone var det nära på de gjort det.» — »Hur gick det till,
Anti?» sporde Pecka, som nu läst brefvet. ;
»Jo, det gick så till, att bäst jag körde utefter vägen
upphann jag en hop knektar och annat krigsfolk. De
stodo i en klunga, hade vältat med en kanon, och denna
kunde de ej få upp. Så gick jag fram och såg på huru de
buro sig dumt åt, gick så bort och högg mig en bändstake.
’Ur vägen med eder! sade jag, och så satte jag bändstaken
under kanonen och lyfte upp en på släden. ”’Det var
bra,” sade norrmännen. ”’Hvad är du för en grofhuggare
till karl? — "Åh, jag är en svensk finne, sade jag. ’En
svensk! sade de; ’då taga vi dig till fånga; eljes reser du
hem och skvallrar om att vi äro på väg.
»"Tar ni mig till fånga? sade jag. — ’Ja, sade de. — ’Det
är inte gjordt än, sa jag, och så lyfte jag upp bändstaken
och tänkte slå förmannen deras i skallen ; men då sa” han:
’Ja, du kan fälle få gå, efter du är finne; men kampen din
ta vi och spänna för kanonen vår. Så tänkte jag: låt dem
ta den, eljes blir värre bråk, och så sa jag: ’Får jag taga
matsäcken min då? — ’Ja, det är billigt; men du får inte
gå fortare du än vi.
»Så drogo vi i väg, men sakta gick det, för vi måste
stå stilla hela timmar ibland, ty der kom folk som skulle
förbi oss, och folk som skulle tillbaka, och svor och dun-
drade gjorde de. Så vardt det kväll, och då skulle vi hvila
i en gård. Der var ock fullt af folk, så de lågo i alla hus,
eller kom och gick. ’Skall ni icke sätta in och fodva hä-
sten?” sade jag. ”Det får du göra sjelf, sade de. Nå, jag -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
