Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 15. Öfverfall och illdåd - 16. Lyckligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKLIGT MÖTE: 119
Örjan hade på tredje dagen af deras vistelse på hvilo-
platsen företagit en rekognoscering af trakten. Han åter-
kom helt bekymrad, ty från ett högt berg, som han bestigit,
hade han sett, att trakten var befolkad både ofvan- och
nedanför det ställe vid elfven der de befunno sig. Långt
bort mot sydost, hade han sett ett stort lågland, en ändlös
sjö och en mängd bostäder. Detta ingaf honom oro; han
yrkade derför på uppbrott, och dertill voro alla snart fär-
diga. Ingen beklagade sig och ingen fruktade vildmarkens
besvärligheter: alla ville mot vester; der låg landet dit de
alla längtade.
16. Lyckligt möte.
Några veckor derefter återfinna vi dem vid stranden
af Klarelfven bland landsmän. Deras färd genom tjugumila-
skogen hade varit otroligt mödosam, men ihärdigheten hade
öfvervunnit de stora svårigheter som möta en färd genom
dessa oländiga marker. Nu hade de funnit välvilliga lands-
män. Af dem hade de tillika fått den glädjande underrät-
telsen, att deras saknade gossar varit der och spanat efter
dem. De hade derför grundad förhoppning att snart sam-
manträffa med dem. Sedan de hvilat några dagar, begåfvo
de sig öfver elfven för att draga ännu längre vesterut, der
deras landsmän sagt dem att de skulle påträffa godt land
och god jagt, bättre än annorstädes.
Så hade de kommit till en trakt, der landskapet var min-
dre bergigt. Kullarne voro i förhållande till de berg de
öfverstigit små och låga. Der funnos jemnare marker, små
vatten och löfskogar. Örjan, som nu, sedan de kände sig
säkra för förföljare, gick i spetsen för tåget, tänkte just på
att stanna för att hbvila och närmare se sig om i trakten,
då hans uppmärksamhet väcktes af ett stönande läte samt
braket af kvistar, och omedelbart derpå framrusade en stor
björn. Vid åsynen af Örjan stannade han, röt förfärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
