Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 10. Ödebygget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Karlarne hade färdats vida omkring i skogarne utan
att dock finna någon lämplig plats att bebygga. För några
dagar sedan hade de dock påträffat ett temligen stort fall
samt en till hälften upptimrad stuga. Det var början till
ett nybygge. Att det under ett par år varit öfvergifvet
syntes tydligt. Der var nedlagdt ett godt stycke arbete,
som skulle komma dem till godo, ifall de beslöte nedsätta
sig der. Att ingen svensk arbetat der, syntes på en hel
del kvarlemnade värdelösa saker.
Värdfolkets uppgift att det fans villebråd i marken
hade bekräftats. Öfverallt der de gått fram hade de sett
spår deraf, och en half dagsmarsch från nybygget hade de
haft lyckan att fälla en elg, den de förvarat på bästa sätt,
och hvaraf de nu medförde så mycket de orkade bära.
Det fans således anledning att taga det öfvergifna ny-
bygget i besittning. En sak ingaf dem dock oro. Vid
senaste nattlägret bade våra finnar haft besök af ett par
storväxta dalkarlar. Röken från deras eld hade förrådt dem.
Dalkarlarne voro ute på skogsfångst, och då de sågo att
finnarne hade köttbördor, hade de hotat och tillsagt dem att ge-
nast begifva sig bort från trakten och aldrig mer återkomma,
så vida lifvet vore dem kärt. Med Orefinnarne rådgjorde
de nu, om de skulle våga taga den öde sveden i besittning,
och sporde dem, om de visste hvilken tänkt bosätta sig der.
Men derom kunde de ej ge besked. Nybyggaren som upp-
tagit sveden hade säkerligen kommit norr ifrån och ej haft
kännedom om dem. Han hade antagligen omkommit eller
af någon orsak öfvergifvit stället. Deras värdfolk tyckte
att de gerna kunde slå sig ned der. Komme nu någon och
gjorde anspråk på platsen, kunde man väl komma öfverens.
Då der ej var mer arbete nedlagdt, borde ersättningen ej
blifva så särdeles stor.
Man var under några dagar villrådig om hur man skulle
göra. Vintern var ej långt borta, men med raskt arbete
kunde man åtminstone få tak öfver hufvudet, och med den
rika tillgången på vildt borde det ej bli brist på föda.
Dessutom var man ju icke många dagsresor från landsmän.
Det var i synnerhet tanken på de efterlemnade gossarne
som oroade föräldrarne. De trodde, att Anti och Pecka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
