Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER SJÖARNA. 177
har då en särdeles god tur. Kan någon till exempel be-
gripa, hur han kommit med lifvet från kriget, där han varit
så många år, och sedan hur han kunnat rymma från rys-
sarna’» — » Han kan och förstår åtskilligt,» sade Valborg, »han
liknar morbror, hvilken alltid har redt sig och blifvit så
rik.» Då reste jag mig och skrattade åt dem och sade, att
Per han kunde då åtminstone en sak och det just nu. »Hvad
kan du då, Per?s sade Valborg och såg frågande på mig.
»Äta frukost!» Nu var det de som skrattade och räckte
mig en rykande tjäderkropp, som ännu hängde i vidjan,
hvarpå den blifvit stekt. Denna morgon var den första
stund på de sex dagar, som förflutit sedan vi skilts från
Tarwen, som vi voro glada och muntra. Under det vi åto,
berättade jag dem huru jag påträffat båtbyggaren, och hur
jag af honom fått upplysning om den väg, vi borde taga,
och om annat, som kunde vara af gagn för oss att veta.
Snart sutto vi glada i hågen i vår båt ute på vattnet.
Sjön var nästan alldeles lugn, hvarför vi fortsatte att ro
hela natten och äfven följande dag, men redan på aftonen
andra dagen hade det mulnat och börjat blåsa, hvarför vi
måste landa i närmaste vik.
Det var tydligt, att vi skulle få regn, och mot det måste
vi skydda oss så godt vi kunde. Vi hade nätt och jämt
under den uppdragna och hvälfda båten hunnit inreda oss
så godt sig göra lät, förr än ovädret bröt ut och regnet
började falla.
De två påföljande dagarna bade vi god tid att tänka
på huru vår resa skulle komma att aflöpa, ty regnet och
stormen fortforo.
Då vi efter de två dagarnas förlopp fortsatte vår färd,
märktes väl på våra säckars obetydliga vikt, att matförrå-
det betydligt minskats. Detta var dock en sak, som ej
oroade oss så särdeles, ty på östra sidan sjön sågo vi odlad
bygd, och där kunde vi alltid söka hjälp, ifall nöden
tvang oss därtill.
Sedermera funno vi äfven, att folket där i gårdarna
voro välvilliga och tillmötesgående, och man beklagade oss,
som hade en sådan resa för oss, ty norr om sjön skulle vi
12. —— Sehröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
