Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRATERNA SKILJAS. 175
kamrats följeslagerska. Därför beslöt jag att ställa så till
att de äfven skulle gå miste därom, och så vandrade vi af.
’Håll dig upp på åsarna, Per, hade Tarwen sagt mig, ’du
finner då en sjö, som är lång nog, och kan du skaffa dig
öfver den i norr och väst, så är du hjälpt ett godt stycke.
Men raska på så du hinner före ryssarna, ty jag är säker
på att de ämna sig ditåt. Matts hade sagt mig, att ban
kände sig osäker om, huruvida han blef gladare, då han
träffade mig, eller då vi råkade Rakki, som sökt upp oss,
ty allt under det han rodde, hade det legat som en tung
säck öfver bröstet på honom, då han tänkte på att han icke
hade hunden i båten. Nu hade vi den, och det var intet hinder
för oss att raska på, ej heller behöfde vi göra som Tarwen
och jag under vår vandring så många gånger varit nödsakade
att göra: gå sakta, spana och lyssna. Rakki skulle i god tid
varna oss, om fara förelåge; men om Valborg skulle kunna följa
oss, om vi raskade på, var en sak som jag var osäker om. Det
dugde likväl att pröfva på, och det gjorde jag också. VWis-
serligen hade hon ingenting att bära på som Matts och jag,
men likafullt hyste jag misstro till hennes krafter. Emel-
lertid blef jag glad, då Valborg hade kokat oss mat, under
det Matts och jag gjorde nyingen i ordning,
Första marschdagen hade icke gjort henne nedstämd,
och jag började tänka, att hon var duktigare än jag förmo-
dat. På kvällen efter fjärde dagen voro vi vid det stora
vattnet, Tarwen talat om, och det var nog Valborg glad åt,
ty den kvällen somnade bon strax, vi hade satt oss, och sof
gjorde bon, fastän Matts tog henne på armarna och bar
henne. till bädden.
Från åsen, där vi slagit oss ned, sågo vi, att vi voro
vid sjöns södra ände, samt att öster om oss var en stor
dal, genom hvilken ett stort vatten flöt fram; äfvenså lade
vi märke till att vi hade stora bygder åt väster. Detta
allt gjorde tydligt för oss, att vi voro på en plats, som icke
var en af de tryggaste. Emellertid sofvo vi ostörda, och på
morgonen bad jag mina följeslagare ligga stilla, under det
jag gick att efterse, huru vi skulle kunna komma öfver sjön.
Rakki tog jag med mig, och snart var jag vid sjöstran-
den, där jag lade mig och funderade på om vi skulle våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
