Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTEN I UUKUNIEMI. 161
stod en ohyggligt stor varg och stirrade på hunden och
elden. Det syntes tydligt, att han öfverlade, om han skulle
våga kasta sig öfver Rakki eller ej, men jag afvaktade dock
icke hans beslut utan gaf honom en kula bakom bogen,
som kom honom att tumla öfverända.
Rakki hade snart bitit sig fast i hans strupe, men då
han förstod, att besten var död, släppte han sitt tag och
tittade på mig, just som om han velat säga, att det ej lönade
sig för »glupande ulfvar» att oroa oss, då vi ville hvila.
Ett ögonblick hade det fallit mig in, att ryssarna voro
i närheten, men sedan jag sett hvem det var, som stört OSS,
kröp jag åter ihop på min bädd och sofi god ro, tills dagen
bröt in.
Vargskinnet ville jag icke bära med mig, då jag visste,
att det denna årstid icke var värdt någonting, utan jag lät
vargen ligga där han låg, i det glada medvetandet, att han
icke mera skulle bita fattigt folks boskap.
Veckan hade nära nog-gått till ända, innan jag hann
fram till prästen i Uukuniemi.
Sedan jag badat bland några buskar och snyggat mig
samt dolt mina saker och tillsagt Rakki att vakta dem,
steg jag dristeligen in till honom. I stugan fanns blott en
tämligen ung, men blek och mager man, med endast en
arm, och han kom vänligt emot mig och frågade om mitt
ärende. Jag förstod då, att det var prästen själf.
Då jag omtalat, hvarifrån jag var och sagt honom, att
jag kommit för att bedja om hans bistånd i en arfsfråga,
bad han mig sitta ned. »Och du har gått hit den långa
vägen från norska gränsen,» frågade han förundrad. Sedan
jag berättat honom om min hitfärd, sade han, att han för-
vånade sig både öfver mig och öfver dem, som sändt mig
ut på en sådan resa helst i dessa svåra och oroliga tider.
Hans bistånd kunde jag påräkna, om mina bref visade, att
jag talade sanning och var i behof af hans hjälp. Då tog
jag fram alla papper jag hade och gaf honom hela bunten.
Sedan han läst brefvet från prästen i Holmedal, frågade
han mig, hvar jag hade mina »don»>, och då jag sade honom,
att jag nedlagt min säck och bössa bland buskarna vid sjö-
stranden, bad han mig hämta dem. Hos honom kunde jag
11. — Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
