Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID TARWENS SOMMARVISTE. 137
mot dem. Det var likväl för sent, ty finnarna voro redan
försvunna. Lyckligtvis blefvo de ej förföljda, emedan rys-
sarna icke vågade detta, då tre af deras kamrater icke kunde
följa dem. Isynnerhet var gamle Tarwen glad däröfver, ty
han hade fått en kula i höften och förmådde endast att gå
med svårighet. Kamraterna hjälpte honom dock till hans
sommarviste, där han fick ut kulan, och då vi ankommo dit,
var han nästan fullständigt frisk igen. Hans grannar, som
icke vågade stanna i sina bristfälliga sommarvisten, hade
begifvit sig till släktingar i väster, bortom de stora sjöarna,
där ryssarna icke visat sig under det gångna året. Däre-
mot hade de farit hårdt fram närmast gränsen både i
Karelen och längre söderut, men snart blifvit bortmotade
af knektarna.,
Gubben Tarwen hade icke visat sig så särdeles vänlig
mot oss under de första timmarna efter vår ankomst, men
sedan vi berättat honom, hvad vi upplefvat, huru vi blifvit
fångna och flytt genom de ändlösa ryska skogarna, blef hans
sätt helt annorlunda.
Han hade icke varit så säker på att vi icke rymt från
»fanan» och öfvergifvit kungen, sade han, men nu voro vi
välkomna. Jag skulle gärna få stanna kvar hos honom så
länge jag önskade, om jag blott ville hjälpa till med pro-
vianteringen under vintern.
Jag förstod nog, hvad han menade därmed, och snart
uppmanade han mig, min kamrat och dennes yngre bror att
begifva oss några dagsresor längre mot norr, där vi skulle
uppsöka de renar, som funnos där i stort antal. Kött be-
höfdes för framtiden.
Det visste jag nog, sedan jag var hemma, och därför
följde jag gärna med till renmarkerna. Då mer än halfva
vintern var förliden, kommo vi åter medförande hvarsin kälke
lastad med kött och hudar. Gamle Tarwen var en rifvande
man, ty någon längre tids hvila blef det icke för oss, utan
vi måste snart efter vår återkomst gå till hans hemman för
att uppföra en koja åt oss, och där fingo vi sedan arbeta
med att hugga och framdraga stockar till den nedbrända
gårdens uppbyggande. Därmed fortsatte vi, tills marken
blef snöfri, så att vi kunde taga ihop med vårbruket. Tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
