Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 KRIG OCH PEST.
vid Eljeåfjorden fick han veta, att konungen förlorat sla-
get vid Pultava, samt att största delen af de öfverlefvande
svenskarna blifvit ryssarnas fångar. Men så stort var ännu
folkets förtroende till konungen och bans krigare, att man
trodde, att han snart åter skulle segra och komma hem höljd
af ära. I denna aflägsna bygd hade man antingen ingen aning
om eller kunde till en början icke fatta den oerhörda förlust,
som drabbat fosterlandet, fastän man längre fram fick detta
fullt klart för sig; nu hade man hoppet kvar, att konungen
skulle återvinna det han förlorat. Hvad Matts själf
angick, så tyckte han, att den sorgliga underrättelsen icke
hade någon betydelse för honom eller för det ärende, han
skulle uträtta, hvarför han fortsatte sin vandring på den
väg, han blifvit anvisad.
Beslutet, att Matts skulle sändas bort till moderlandet
för att söka medel att afvända de onda tider, som man
fruktade skulle komma, var icke fattadt för tidigt, ty några
dagar efter hans affärd fingo finnarna bud om att det åter
var ofred med danskarna. Norrmännen började redan röra
på sig, och svenskarna voro kallade till Bohuslän. Fin-
narna i Västerskogen skulle ställa en man i ledet, och de
andra borde hålla sig redo för att, om så påfordrades, bi-
träda vid gränsbevakningen, ty nu liksom förut fruktade,
man, att norrmännen skulle göra påhälsningar i gräns-
socknarna.
Budskapet väckte både oro och bestörtning. Pavo beslöt
att vända sig till den vänliga prästen i Holmedal för att
fråga honom, om han verkligen vore tvungen att lyda det bud-
skap, som sändts honom från Eljeå. Han ville säga honom, att
både Matti och han voro gamla och icke förmådde sköta
sin jord utan den yngre och raskare Tiskens bistånd; togs
detta från dem, var det ingen utsikt till att de skulle kunna
bärga sig under kommande tider.
Af prästen fick Pavo veta, hur det stod till i landet,
och hur nödvändigt det var, att alla bidrogo till försvaret
mot den påträngande fienden. Ingen hade rätt att undan-
draga sig, och han rådde därför Pavo att utan knot finna
sig i hvad han ieke kunde undvika.
Med oro och ängslan skildes man från Tisken, då denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
