Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 HÅRDA TIDER,
mål från andra länder, om vi blott hade något att köpa för,
men få äro de, som det ha»
Ryktet om att säd fanns att köpa i Fredrikshall hade
redan spridt sig, hvarför fnnarna mötte skaror af män-
niskor under sin hemfärd. Många förde kreatur med sig för
utt utbyta dem mot mjöl, andra hade ingenting utan hop-
pades på de mera lyckligt lottades barmhärtighet. Vid ett
rastställe upphunnos våra finnar af Jo, hvilken kom med
hastiga steg och drypande af svett med sin börda på ryg-
gen. Han rådde sina vänner att genast bryta upp, ty själf
hade han endast med möda undgått att få dela med sig
at det lilla mjölförråd han ägde. En flock fulla män och
kvinnor voro i antågande, och funno de, att ett helt lass
spannmål innehades af finnarna, så vore han öfyvertygad om,
att hans vänner skulle få svårt att freda sig.
Visserligen protesterade deras forbonde mot en hastig
atfärd, men lät öfvertala sig, då finnarna lofvade att skjuta
på lasset och på så sätt hjälpa hans gamla häst. Lyckligt
och väl anlände de till den stora sjön, där de äterfunno
sin lånade båt, i hvilken de nu i all hast inlastade den
dyrbara foran, hvarpå de stötte från land.
Jo föredrog att åtfölja Pavo och Matti i båten, ehuru
hans väg därigenom förlängdes, men han brydde sig mindre
om att han fick gå litet längre genom skogarna, bara han
var säker på att både han och hans dyrbara börda voro i säker-
het. Skogsstigarna limpade sig bäst för finnarna, lands-
vägarna för bygdens folk. Han hade mycket att berätta
sina vänner om den nöd, som rådde i hans hemtrakt, hos
Karlandafinnarna och deras svenska grannar. De hade ätit
bark hela vintern, och deras boskap var utsvulten, då våren
ändtligen kom. Redan nu var det få, som hade mjölk för
dagligt behof, och det ville till, om de, då året redan var
så långt framskridet, skulle kunna spara något för vintern.
Skulle detta bli möjligt, så måste värme snart inträda.
Med glädje blefvo Pavo och Matti hälsåde, då de med
sina dyrbara bördor kommo hem till de sina i Västerskogen.
Vemodigt betraktade de hvarandra, då de märkte, att
växtligheten under deras frånvaro endast gjort föga fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
