Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 JÄGMÄSTAREN.
att först äta några kokade fiskar och dricka duktigt med
varm mjölk, hvilket råd han sade sig gärna vilja följa.
Då främlingen följande morgon vaknade, var han ensam
på gården med Gretti, emedan alla männen redan hade gått
till sina sysslor; några voro på fiske, andra hade jämte bun-
darna begifvit sig till skogen. Gretti började genast se om
den sårade foten, hvilken hon fann mycket svullen, och då
främlingen själf skärskådat den, sade han helt modfälld:
»Från den här bädden kowmer jag icke så snart.»
»Fortare än du tror» svarade Gretti uppmuntrande,
»jag har lagt på något, som snart skall befria dig från dina
plågor. Håller det i med den köld, vi nu ha, så blir all
mark farbar, och våra män kunna skaffa dig hvad du önskar.
När snö kommer, så kunna de förflytta dig hvart du vill.
så att icke behöfver du oroa dig, fastän du nu måste ligga
stilla.»
Hvarken denna eller påföljande dag syntes de bort-
gångna männen till; allt var tyst och stilla i finnpörtet. Den
främmande mannen låg på sin bädd och tyckte, att tiden
blef honom lång, så mycket hellre, som Gretti sällan var
inne hos honom under dagens lopp: han hade nu, sedan
plågorna blifvit lindrade, god tid att låta sina tankar fritt
ströfva omkring.
»Om du skulle försöka att stiga upp och röra på dig.»
sade Gretti ändtligen en morgon, sedan hon omlagt för-
banden på den sjuka foten, »jag tycker att den ser bättre
ut au. Här har du till stöd,» tillade hon och räckte honom
en lång krvyckkäpp, »på den där har Pavo stödt sig nära
nog ett helt år.»
»Hur hade han skadat sig?» frågade främlingen.
»Han blef både skjuten och stucken i kriget.»
»Ah!» sade den sjuke, i det han reste sig och stödd på
kryckan tog ett par korta steg. »Jag tror jag kan gå ut
en stund, det är så varmt och kvaft härinne i rummet, »
»Sätt dig här på bänken, så skall jag öppna dörren,»
rådde Gretti, »ty ut skall du ej gå. Ropa när du känner
dig trött, så kommer jag och hjälper dig; jag går endast
bort till kokhuset.»
Den sårade främlingen satt en stund fördjupad i sina
tankar, och sade tyst till sig själf: »Ja, ja, så måste det vara !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
