Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 JÄGMÄSTAREN.
finnas ännu många ödegårdar äfven bland oss finnar. Men
hur gick det för din lille Matts, Pavo, då rödsoten gästade här
på sveden? Det är för öfrigt fler än honom som jag saknar.»
»Lille Matts, Grettis och mitt enda barn,» svarade Pavo,
»slapp Gud vare lof undan, ty han var med Matti och ”Popens
Per” borta vid Våxsjön, där Per ämnat bygga och bo. Här hade
kommit förnäma svenskar, som förbjödo honom att bygga
och refvo ned hvad som redan var gjordt. Lille Matts var
med Matti och Per för att fiska åt dem och om så behöf-
des gå med bud till oss, och de kommo ej hem, förr än
rödsoten slutat att härja. Nu äro de tre du saknar ute i
skogen. Den smula snö, som kom i går natt, lockade dem
dit. De hoppas nog att finna spår efter några djur för att
sedan veta, hvar de skola söka dem, ifall de icke kunna
komma åt dem i dag. Jossi och jag äro hemma för att
passa på siken, som du vet af gammalt leker nu, då vintern
är så nära. Men det kan vara pratadt nog för i kväll: du
behöfver hvila efter din långa vandring; vi skola ut med
våra nät och med detsamma se till fiskhusen våra.»
»Det är som du säger, Pavo, Moilainen är gammal, han
behöfver hvila och har nog nu gjort sin sista resa till de
norra skogarna.»
Därmed kröp den gamle skogsströfvaren upp på den
varma ugnen, och de båda andra männen gingo lastade med
nät ned till den vid denna årstid föga inbjudande sjön.
Den gamle drifvarefinnen Moilainen, hvilken under hela
sitt lif ströfvat omkring under jakt och fiske i skogarna
och på vattnen, som deltagit i de under hans lefnad före-
kommande striderna med danskar och norrmän, och som
äfven pröfvat på att i åratal stryka omkring i svenskbyg-
den, där han fört ett tygellöst lif, hade blifvit till åren,
hvarför han åter uppsökt sina förra vänner i Västerskogen,
hvilka han gjort många goda tjänster. Nu tänkte han hos dem
söka hvad han själf aldrig ägt: ett hem för sin återstående
lefnad. Förvissad om att detta icke skulle förnekas honom,
insomnade han med lugnt sinne på den varma ugnen, och
uttröttad som han var efter resan vaknade han ej förr än
så sent följande dags morgon, att så väl män som kvinnor
begifvit sig till sina sysslor utom hus. Det knakade i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
