Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 FINNARNA UNDER MIN UNGDOM.
liknande af ylle, som karlarna svepte om halsen vid resor
eller på helgdagarna, var det enda i finnarnas klädedräkt,
som köptes. Understundom var till och med kvinnornas
halsduk hemväfd.
Detta gäller dock endast för 1830. och 1840-talen, efter
denna tid började en hel del af de saker, svenskarna bru-
kade, att användas af finnarna, liksom äfven formen på
deras kläder ändrades. At fracken blef rock, och den skål-
formiga, med stor skärm försedda hemgjorda hufvudbonaden
eller den köpta topplufvan ersattes med en vanlig mössa,
samtidigt med att finnen började klippa håret kort och
kvinnorna fäste hop det medels eu kam.
Finnarnas nöjen voro få. Jag såg dem aldrig roa sig
med annat än dans, men däri voro de ihärdiga. Några
andra danser än dem svenskar och norrmän begagnade, såsom
polka, vals, och längre fram scottish förekommo icke. Unga
flickor och gossar sprungo ibland »ta fatt», och pojkarna
slogo »munk», som tillgick så, att en ensam kägla sattes på
en upphöjning i marken och därpå kastades omkull med
korta störar, klot, stenar eller dylikt. Spelte man om något,
var det alltid om knappar, hvilka voro mycket eftersökta
bland finnbarnen. Vintertid var skidlöpning dessas förnämsta
nöje, både då det gällde gossar och flickor, hvilka täflade
i skicklighet. Djup snö föll hvarje år inom finnarnas om-
råde, hvarför skidorna, då andra sätt att färdas i vildmarken
var omöjliggjordt, voro fullständigt nödvändiga: utan dem
skulle man ej kommit långt, och med skidor på fötterna
drog finnen hem det foder han behöfde från de aflägsna
ställen, där det skördats.
Sedan snö fallit kunde finnen vid utsättandet af sina
giller och snaror ej begagna sig af de små stigar och vägar,
som tama och vilda djur upptrampat omkring hans torp,
hvarför han utan skidor ej heller skulle hafva kunnat draga
nytta af den inkomst, som skogen gaf honom af vildt, med
dem däremot var han herre i de öde markerna. I mån af
tid ägnade sig alla finnar åt jakten, då man däri inbegriper
gillrandet, men största delen af dem voro äfven skyttar och
förstodo att handtera kulgeväret, det enda som den tiden
kom i deras händer. I allmänhet var under nämnda år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
